DEBATT Vi lever i ett land som nästa år räknar 200 år av fred. Sverige är ett land som ligger i topp i internationella rankingar om välstånd, jämställdhet och utbildning.
Det är också ett land som nästan skryter med sin sekulära utveckling. Många tycks tro att det finns ett samband mellan fred, utveckling och minskad religiositet, att religion är en orsak till konflikt och våld.
Den slutsatsen tycks stämma när vi tittar på svåra konflikter i exempelvis Irak, Indonesien och Centralafrika. Vi hör mycket om islamistiska extremister, barnsoldater i Herrens befrielsearmé och så vidare.
Vi vill förstå vår omvärld, därför griper vi gärna efter de förklaringar som ligger närmast till hands. Men vår omvärld är komplicerad och förklaringarna till människors lidande är många, ändå är det där vi måste börja för att hitta lösningarna.
Därför har årets kyrkornas globala vecka temat ”Helig fred – tro som fredskapare”. Vi är många över hela Sverige, av olika trosuppfattning och livsöden, som vill öka kunskapen om religionens roll i vårt samhälle. Vi lutar oss inte bara mot vår egen erfarenhet av religionen som mötesplats för dialog och själavård, vi lutar oss även mot en folkbildningstradition som bar medborgarrättsrörelsen i USA och fick slut på apartheid i Sydafrika. Vi lutar oss också mot vetenskaplig forskning som visar hur religion används av olika sidor för att mobilisera stöd i konflikter som egentligen handlar om politiskt inflytande och materiella resurser.
Självklart kan religiösa motsättningar förstärka en konflikt och inflammera den ytterligare. Ingen större religiös tradition har varit immun mot att våld använts i dess namn. Det finns frön till intolerans och våldsbejakande ideologier inom alla religioner. Men de flesta delar de värden som ligger till grund för arbetet med mänskliga rättigheter och har långa traditioner av konfliktlösning. Det är denna kunskap och dessa erfarenheter vi vill lyfta – de säger så mycket mer om religion än vad krig gör.
Fredspristagare som Dalai Lama, Aung San Suu Kiy och Leymah Gbowee är tydliga exempel på hur religion inspirerat till social förändring samtidigt som det gett personlig styrka. Visionära religiösa ledare söker ofta samarbete över gränserna och inspirerar till dialog. Detta måste vi uppmuntra. Här kan Sverige ta viktiga internationella initiativ. Att öka kunskapen om religion handlar om att ha respekt för andra människor och vad som är av värde för dem. Därför behöver svenska diplomater utbildas i frågor relaterade till religion och tro. Därför behöver biståndsarbetare få praktiska redskap för att kunna analysera religionens roll i utvecklingssamarbete.
Därför behöver vi samtala om hur en större kunskap om religionens roll kan bidra till att öka utvecklingssamarbetets effektivitet både internationellt och lokalt – särskilt när oro runt om i världen medverkar till att våra kommuner och vi själva nu måste bereda plats för människor i nöd. Världen är religiös och det är dags för Sverige att ta religionen på allvar.
Eva Christina Nilsson Svenska missionsrådet
Peter K Sjögren Life & Peace Institute
Karin Wiborn Sveriges kristna råd
Läs artikeln i Borås tidning
http://www.bt.se/debatt/los-konflikter-med-hjalp-av-religion(4036030).gm
