Nu sist slog det mig vilken mångfald av människor vi var som försökte hoppa till vänster, lyfta armarna till höger ungefär som ledaren sa och gjorde. Olika åldrar, olika kraftfulla kroppar och energi och alldeles säkert olika yrken och tro. Män och kvinnor som rör sig – mer eller mindre som en enda kropp. Mellan varven gavs alternativa instruktioner; ”Knäna i marken eller inte – du bestämmer!” Mitt i den gemensamma rörelsen finns också olika variationer men med samma intention.
Det här är en bra bild på kristenheten, tänkte jag. Kristi kropp i rörelse på samma grund, samma mål men i stor variation.
Och jag drömmer om att vi ska öka takten i den gemensamma träningen. Att vi lite till ska lyfta blicken för att se kyrkornas bidrag in i det svenska samhället. Eller hela världen.
Bara några exempel från det senaste året:
I våras publicerades en omfattande forskningsrapport som pågått sedan 1938 och omfattat 1300 personer från olika sociala sammanhang om vad som ger lycka och välmående. Forskarna kunde konstatera att nära relationer, mer än pengar eller berömmelse, är vad som håller människor lyckliga under hela sitt liv. De band som skapas via goda relationer skyddar människor när livet är svårt, hjälper till att fördröja mentalt och fysiskt åldrande.
Förra året, 2017, fick vi ett nyord – skogsbad. Det omnämns som en slags terapi och motverkande mot stress. Det finns kurser och samlingar där en får hjälp att vara i naturen och lyfta blicken för skogens oändlighet. Dessutom betonas gemenskapen som en viktig del.
Och i slutet på sommaren fick jag upp ögonen för tyst after-work, som finns möjlighet att delta i på flera orter i Sverige. Du kommer till en lokal, kanske lämnar ifrån dig mobiltelefonen, och går in i ett rum och vilar i tystnad.
Gemenskap, skog och tystnad, allt är bra och precis vad jag tror människor idag behöver. Jag tänker också att det är vad vi håller på med i kyrkan, i alla fall i min värld där kyrkans scouter är en högst levande del av församlingens verksamhet.
När jag talar med människor i min omgivning, kyrksamma och mindre kyrksamma, unga och äldre, så är det två frågor som känns angelägna; integration och klimatet. Det är frågor som inte har något hemland, eller, rättare sagt de hör hemma överallt.
Glokala frågor som berör oss in på mikronivå. Gemenskap, skogsbad och tystnad ser jag som verktyg för den omställning vi behöver. Och jag ser för mig hur kyrkorna kan göra mer tillsammans som det starka nätverk i civilsamhället vi är.
Jag har ett halsband med två ringar; på det ena står det Vision och det andra Just Do It. För en tid sedan tappade jag bort den ena ringen, och jag har bara Vision kvar. Jag vill gärna hitta den andra, för det hänger liksom ihop. Så tänker jag också om kyrkorna tillsammans; Lite mer – låt oss göra det, bara, för klimatet, för integrationen, för Guds skull.
Livets Gud, led oss till rättvisa och fred.
Karin Wiborn
Generalsekreterare, Sveriges kristna råd
