Den 20:e juni är det den Internationella världsflyktingdagen. Dagen är utformad för att uppmärksamma och hedra flyktingar från hela världen. Misha Jaksic, sammankallande för arbetsgruppen för integration och migration, ger här en reflektion och en bön över dagen och alla den berör.
Kanske tänker vi sällan på att begreppen migration och integration är en del av
kristendomens själva väsen. Inkarnationen, Guds människoblivande i Jesus Kristus, är en akt av Guds migration från sitt eviga väsen, tillika Guds integration i människans och skapelsens tids- och rumsbundna tillvaro. Samtidigt finns i denna kärleksakt, kenosis, en kallelse till människan om en migration från hennes tids- och rumsbundenhet, och en integration i Guds rike, vårt egentliga hemland (Fil 3:20).
Enligt evangelisten Matteus, hamnar den nyfödde Jesus, tillsammans med sin familj, omgående i ett flyktingskap. Östkyrklig teologi ser människan, Guds avbild, sitt liv igenom, stadd i en migrationsakt, på väg mot Gudslikheten (1 Mos 1:26a). Den grekiska benämningen, redan för de första kyrkogemenskaperna, är parochia, d.v.s. en gemenskap av främlingar i denna världen. Noa, Abraham, Mose, Elia, Rut, listan kan göras lång av bibliska personer, som fick viktiga och avgörande kallelser, vilka, för var och en av dem, innebar en migration från en plats till en annan, från något som varit, till en integration i något som kommer.
Med den teologiska grunden och Bibelns imperativ om kärlek och gästfrihet mot främlingen (bl.a. 3 Mos 19:33-34), är det lätt att förstå kyrkornas gemensamma avgjordhet för de många miljoner av våra medmänniskor runt om i världen, som tvingas på flykt från sina hem, på grund av krig, våld och förföljelse, svält och missväxt, naturkatastrofer och klimatförändringar.
För dessa ber vi:
Herre Jesus Kristus, Du som kom till jordens förgänglighet, för att föra oss människor till Din himmelske Faders evighet.
Du, Guds Son, vars liv på jorden påbörjade i flyktingskap och slutade på en avrättningsplats.
Du Människoson, åt vilken världen inte gav en plats att vila Ditt huvud, men åt vilken Du i gengäld, av nåd och kärlek, skänker himmelsk härlighet:
Beskydda alla våra medmänniskor, som måste fly från sitt hems trygghet till ett ovisst liv i flyktingskap.
Styrk dem på deras färd, sänd goda människor i deras väg, rädda dem från alla faror och låt dem lyckligt nå sin färds mål; en trygg plats, där de kan påbörja återuppbyggandet av sina liv.
I vördnad och sorg tänker vi på alla de människor – däribland de minsta – som inte lyckats nå tryggheten och målet för sin flykt: dem som försmäktade till döds i öknar, fann sin grav på havets botten eller spolades i land på stränderna till vår kontinent. Barmhärtige Frälsare, låt slutmålet för deras flykt bli fröjden och glädjen i Din Faders rike, som är utan ände.
Ty Du, Herre Jesus Kristus, är vår eviga fröjd och glädje, tillsammans med Din himmelske Fader och den livgivande Anden, nu och alltid och i evigheternas evigheter.
Amen
Misha Jaksic
Ortodox samordnare, Sveriges kristna råd
