riksdag

2016-10-11

Till
Socialdepartementet
103 33 Stockholm

(e-post till s.registrator@regeringskansliet.se och s.fst@regerinqskansliet.se)

S2016/01918/FST

Yttrande över utredningen SOU 2016:19

Barnkonventionen blir svensk lag

Sammanfattning

Sveriges kristna råd (SKR) välkomnar förslaget att Barnkonventionen (BK) ska bli svensk lag.

I detta yttrande väljer vi att fokusera de otydliga begreppen “religionsfrihet” och “andlig utveckling”. Vi vill framförallt visa på de juridiska oklarheter som kan uppstå, dels som en följd av hur andlig utveckling kan förstås mot bakgrund av religion, dels på grund av att barnkonventionen både vill säkra barnets egen religionsfrihet och samtidigt placerar barnet främst inom familjen. Denna spänning blir extra tydlig på grund av förändringar i samhället kopplade till migration. Sveriges kristna råd välkomnar utredningens förslag till kompetenshöjning inom området. Sveriges kristna råd föreslår utifrån detta att det inom ramen för BO:s uppdrag skall inkluderas delar som handlar om hur religion och andlig utveckling kan förstås i relation till barnkonventionen.

Inledning

Sveriges kristna råd konstaterar med glädje att utredningen föreslår att FN:s konvention om barns rättigheter (Barnkonventionen, BK) skall bli svensk lag. Det är något som vi tillsammans med andra organisationer inom ramen för Nätverket för barnkonventionen länge arbetet för. En del av SKR:s medlemskyrkor har också samlats i ett samråd för att uppmärksamma och arbeta med barnrättsfrågor i såväl kyrka som i samhälle.

I vårt remissyttrande vill vi fokusera på ett område som vi menar är oklart i betänkandet och som därmed riskerar att få otydliga juridiska följder. Otydligheten har både att göra med BK:s egen användning av begrepp och med kulturella förutsättningar i det svenska samhället, inte minst i relation till ett ökande antal barn i migration.

Betänkandets fokusområden och barnkonventionens karaktär

Uppdraget som utredningen fick var att framförallt undersöka hur barnrättsperspektivet fått genomslag i fyra olika områden: barn i migrationsprocessen, barn med funktionsnedsättningar, barn som bevittnat och barn som utsatts för våld inom familjen (s20). Utredningen visar att det finns behov av att utveckla arbetet för att lyfta barnperspektivet. I SKR:s svar vill vi speciellt fokusera på det första av de ovan nämnda områdena — Barn i migrationsprocessen. Anledningen till det är att migration ökar mötena mellan människor präglade av olika kulturella, sociala och religiösa föreställningar och tänkesätt.

I utredningen påpekas att svårigheter kan uppstå när BK träder i kraft som lag i en svensk rättstradition. “En del konventionsartiklar är emellertid allmänt hållna och innehåller vaga formuleringar som kan ge ett inte obetydligt utrymme för tolkning.” (s23) Utredningen visar dock att de svenska rättstillämparna genom EU-rätten och Europakonventionen har fått ökad vana att hantera denna typ av lagtexter. Det föreligger ändå en skillnad som är viktig i och med att de lagar som relaterar till Europarätten har en juridisk insats som på en högre nivå kan pröva den svenska tillämpningen mot en vidare rättsgemenskap. En fråga som uppstår är till vilken instans en överklagan skall riktas som prövar den svenska tillämpningen av BK?

BI<s religionsfrihet och det enskilda barnet

En “vag formulering” i BK handlar om religion och andlig utveckling (art 17, 23, 27 och 32) där ett brett tolkningsutrymme således är möjligt. Begreppet andlig utveckling har skiftande betydelse beroende på historiska, kulturella och sociala sammanhang. Otydligheten blir än mer påträngande när andlig utveckling relateras till den fastslagna religionsfriheten. Vi vill därför visa på två specifika sätt att förstå andlig utveckling och dess relation till religion eftersom de två olika perspektiven får olika juridiska följder.

I det svenska samhället finns en tendens att betrakta religiös tro som något privat och upp till den enskilda individen. Religionsfriheten är för den enskilda individen en frihet till men i lika hög grad från religion. Barns egen rätt till religionsfrihet slås fast i art 14:1. “Konventionsstaterna skall respektera barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.” Här uppstår en uppenbar spänning när religionsfriheten som individuell rättighet ställs relation till konventionens övergripande perspektiv om barnets relation till familjen (art 5). Det enskilda barnet skall enligt BK å ena sidan betraktas som del i en familj. En familj som i sin tur är en del av en större religiös gemenskap som också omgärdas av religionsfriheten. Å andra sidan har barnet i BK enskilda rättigheter som förutsätter en möjlig frihet från religion. Det finns alltså en grundläggande spänning mellan en kollektiv syn på religion där familjen kan spela en avgörande roll och BKs betoning av det enskilda barnets rättigheter, något som exempelvis kan visa sig till när barn omhändertas enligt LVU. Hur långt skall den biologiska familjens religiösa tillhörighet tillvaratas som en del av barnets rätt till andlig utveckling? När är det viktigt att barnets egen vilja blir hörd i sådana fall?

Denna skillnad i synen på religion som något privat och en mer kollektiv syn på religion kan innebära problem i hur lagen skall tolkas och tillämpas. Det gäller inte minst i förhållande till människor vars religiösa övertygelse är förknippad med släktband, etnicitet, historia etcetera. i kontrast till en svensk rättstradition som betraktar religion primärt som något privat. För dem med en kollektiv förståelse av religion är det inte rimligt att förstå den som något privat och upp till den enskilde utan snarare som intimt förknippad med biologiska, historiska och sociala relationer. Individen kan då inte betraktas som självständig enhet utan som en del av ett oupplösligt nätverk av relationer. I flera av SKRs medlemskyrkor är detta en grundläggande förståelse.

Det blir inte minst ett juridiskt problem i relation till ensamkommande flyktingbarn. Det är inte helt orimligt att en hög andel av dem som kommer till Sverige kommer från kulturer som inte betraktar religion i första hand som en fråga om individuella rättigheter utan som en del av en större religiös gemenskap. Hur säkrar att lagstiftaren både den fastslagna kollektiva religionsfriheten och att barnets egen vilja tillvaratas? Hur tillgodoser staten att barn som är placerade på HVB-hem också får rätt till den andliga utveckling som BK slår fast?

Om barnets enskilda rättigheter å ena sidan ställs i motsatsförhållande till religion åsidosätts den syn på religion som föräldrarna och det vidare religiösa kollektivet har. Konsekvensen blir att religionsfriheten inte beaktas. Om barnet å andra sidan inte får möjlighet att komma till tals som en enskild individ, oberoende av det religiösa kollektivet, uppfylls inte barnrättsperspektivet. Det ovan beskrivna problemkomplexet visar att det i utredningen är oklart hur förhållandet mellan familj, stat och det enskilda barnet skall förstås i förhållande till BKs syn på religionsfrihet. BK anger visserligen ålder och mognad som ett kriterium för att kunna avgöra detta, men frågan kan ändå uppstår hur man utifrån lagförslaget skall förhålla sig till religiösa riter där barn inte kan uttrycka sin vilja, ex. omskärelse, barndop, barnvälsignelse etcetera. ?

Andlig utveckling och religion

Problemet mellan en kollektiv förstådd religion och en individuell frihet blir än mer tillspetsat om man lägger till Barnkonventionens begrepp “andlig utveckling” (art 17, 23. 27 och 32). Begreppet förekommer som en del i uppräkningen med “hälsa eller fysiska, psykiska, andliga, moraliska eller sociala utveckling”. Religionsfilosofen Maria Klasson Sundin beskriver andlig utveckling som en del av hälsa, psykisk, moralisk och social utveckling. Hon tolkar det primärt som rätten till livslust och existentiell trygghet (Barnets religionsfrihet — en villkorad frihet?: en filosofisk undersökning utifrån FN:s barnkonvention, s158). Med en sådan tolkning är det inte rimligt att lyfta ut begreppet andlig så att det får en egen självständig betydelse utan blir mer ett begrepp för att placera de andra begreppen i en existentiell ram. Det andliga bidrar då till att det sociala, psykiska etcetera sker i en kontext som bidrar till livslust och trygghet. Andlighet är i det sammanhanget ett vidare och mer vittomfattande begrepp än religion.

Om religion däremot framförallt förknippas med ett kollektiv sammanhang som får sina uttryck i specifika traditioner, institutioner, sedvänjor och sociala relationer får andlighet delvis en annan betydelse. Den andliga utveckling som då skall skyddas förutsätter en religiös tradition. Den andliga utvecklingen går inte att särskilja från de specifika religiösa uttryckssätten utan den fysiska, psykiska, moraliska eller sociala utveckling blir beroende av det religiösa kollektivet. I det senare fallet blir andlighet snarast underordnad den definierande kategorin religion. Det kan handla om att en exempelvis en del muslimer, kristna eller judar inte förstår andlighet som något vid sidan av de religiösa övertygelser utan snarare som en del av exempelvis de religiösa riterna, handlingarna och sociala koderna.

Implikationerna för lagstiftaren av den senare synen på förhållandet mellan religion och andlighet blir speciellt tydligt i förhållande till barn i familjer som flyttat till en ny kultur. Å ena sidan utgår BK från att, och skall skydda, det enskilda barnets rätt att uttrycka sina tankar och åsikter. Å andra sidan är det troligt att barnet inte kan se sig själv utanför det vidare kollektiv som det är en del av. Barnet kan så att säga inte ställa sig vid sidan av den familj som barnet är en del av och som i sin tur är en del av en vidare religiös gemenskap. Hur skall lagstiftaren kunna säkra att barnet får ge uttryck för sina åsikter och bli hörd i en migrationsprocess ?

§4 i utlänningslagen anger att förföljelse av religiösa skäl är grund för asyl (s152), men det tycks enligt utredning vara ovanligt att barnet får komma till tals över huvud taget (s161). Barnet kan ha egna skäl att vilja bryta med det religiösa kollektiv som det vuxit upp i. Men det kan också ha egna skäl att vilja fly från förtryck som har religiösa orsaker. Det är därför av vikt, precis som utredning slår fast, att det enskilda barnet får komma till tals i migrationsprocessen (SI 70—171). Det är i förhållande till BK viktigt att migrationsprocessen och lagstiftningen både säkrar religionsfriheten för familj såväl som barnet. Men det är också av vikt att barnet när det är moget har möjlighet att bryta med ett religiöst kollektiv som det inte vill vara en del av. Det sistnämnda benämns religionsvetenskapliga sammanhang för “konversion”, det vill säga byte av religiös tillhörighet eller lämna alla former av religiös tro. Rätten till konversion är inkluderad i rätten till religionsfrihet. Det är mot bakgrund av detta viktigt att lagstiftaren säkrar att det finns kompetens att handskas med barn som har samma religiösa övertygelse som sina föräldrar, eller inte har det. Frågan är om kompetens om religiös övertygelse finns hos dem som samtalar med barnen så att de på ett rättssäkert sätt kan avgöra förhållandet mellan familj, religiöst kollektiv och det enskilda barnet i frågor som rör religion och andlig utveckling?

Våra förslag för implementeringsprocessen

Vi har i det här remissyttrandet framförallt fokuserat på de frågor som förhållandet mellan en kollektiv och en individuell förståelse av religion och andlighet som barnkonventionen ger upphov till. Det har skett speciellt i relation till barn i migrationsprocessen.

Det är mycket glädjande att utredning föreslår att ge barnombudsmannen (BO) i uppdrag att sörja för en kompetenshöjning i barnrättsfrågor. Vi vill mot bakgrund av den ovanstående beskrivningen hävda att de olika religionerna inte främst är ett hot mot samhället utan en viktig resurs. Det kan till exempel handla om information och upplysning när det gäller sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). Socialdepartementet gav i april 2016 gav Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor i uppdrag att säkra så att exempelvis ensamkommande flyktingbarn får rätt information om frågor som handlar om det sociala samspelet i Sverige. I en alldeles färsk bok från Svenska missionsrådet, For Betterfor Worse (SI 23—134 och s163—175), visas att såväl religiösa företrädare som religiösa gemenskaper har stor betydelse när gäller framgången i arbetet med SRHR frågor. I biståndets sammanhang är alltså imamer, präster, andra religiösa företrädare, kyrkor och moskéer viktiga för att nå ut till människor med rätt information. Att så skulle vara fallet även i Sverige är en rimlig slutsats.

Vi välkomnar därför förslaget om att BO skall få ansvar för ett kunskapslyft som ska utbilda olika instanser som har med barn att göra (s32). Vi vill i det sammanhanget peka på de unika kompetenser som Sveriges kristna råd och dess medlemskyrkor besitter just i frågor som har med religion och andlighet att göra. Den kompetensen blir än mer betydelsefull genom det nära samarbetet med Sveriges interreligiösa råd. Vi vill uppmana till att det i BO:s uppdrag ingår att utbilda till en ökad kunskap och förståelse om barn och religion i migrationsprocessen. Det är utifrån BK viktigt att både den grundläggande religionsfriheten och barnens rätt till egen religiös övertygelse säkras.

För Sveriges kristna råd
Karin Wiborn, generalsekreterare

Handläggare: Fredrik Wenell, tel 08-453 68 35 fredrik.wenell@skr.org

Fortsätt läsa mer från oss