Foto: Mikael Stjernberg
Vilka frågor har engagerat dig mest i SKR-styrelsen?
– Det har varit migrationsfrågorna och hur vi tillsammans kan bidra till att Sverige som land och enskilda individer inte stänger om sig. Tittar vi inåt så har kyrkorna fått en större frimodighet att vara öppna med varandra om svåra frågor vilket gäller exempelvis äktenskapsfrågan. Här finns olika synsätt bland kyrkorna, men vi har lyssnat till varandra och bevarat respekten mellan oss. Under de senaste åtta åren har kyrkorna också fått ett engagemang i Interreligiösa rådet. Det har varit en tydlig uppställning från många religionsföreträdare i vårt land och i detta sammanhang har religionsfrihetsfrågan haft en viktig plats.
Vad kommer du att bära med dig från din tid i styrelsen?
– Jag tänker på tre helt olika händelser:
1. Under 2011 satte vi särskild press på regeringen i sjukförsäkringsfrågan. Det byggde på vad diakoner och andra engagerade i de lokala kristna församlingarna mötte i sin vardag. Här höll vi som kyrkor en bra balans och kunde vara med och påverka. Sedan dess har vi haft en fortsatt bra dialog med staten i liknande frågor.
2. Förra året önskade den svenska regeringen att jag skulle vara med vid påveinstallationen i Rom som en representant för Sverige. Tyvärr kunde jag inte närvara och då åkte i stället generalsekreteraren för Sveriges kristna råd. Det var en tidsmarkör över SKR:s roll och funktion.
3. Förra året uppmärksammade vi utsatta troende genom en manifestation i Stockholm. En mycket stor del av de som är utsatta för sin religion i världen är kristna och en stor majoritet av de som dödas för sin tro är kristna.
Vilken är SKR:s viktigaste uppgift?
– Det är att kyrkorna ska förstå mer av omvärlden och ta vara på varandras insikter.
Hur ser samarbetet ut mellan landets kyrkor i dag, jämfört med när du blev ärkebiskop?
– Kyrkorna har närmat sig varandra. Det har varit en förskjutning där Pingströrelsen blivit mer delaktig och betydelsefull. Equmeniakyrkans tre röster har genom samfundssammanslagningen av Missionskyrkan, Baptistsamfundet och Metodistkyrkan blivit en, vilket inneburit en förändring. Den Ortodoxa kyrkofamiljen, och då speciellt syrianerna, spelar en allt större roll. Det är en stor utmaning för oss etablerade kyrkor att få invandrarkyrkorna att knyta an i det ekumeniska samarbetet. I Sverige har vi en ovanligt stor bredd inom vårt ekumeniska samarbete där allt fler kyrkor ska härbärgeras och här spelar SKR en viktig roll.
Vad har SKR tillfört i klimatfrågan?
– Genom att vi uppmärksammat frågan har fler kyrkor aktualiserat detta. Om man tror på en treenig Gud så har man också ett ansvar för det som han skapat. Den samlade kristenheten är viktig för att visa på trovärdiga och hållbara exempel.
Viktiga framtidsfrågor för SKR?
– Många kyrkor kommer att försvagas i sin nationella samfundsidentitet vilket kommer att påverka ekumeniken som bygger på 1800-talets föreningsvana; att sammanträda och umgås. Det är inte lika naturligt för folk i dag.
– Många tycker att tron är privat och lever sin tro i det egna men religion är inte något litet utan det är en jättestor fråga som behöver diskusteras i det öppna för att det inte ska bli knasigt. Kyrkorna kommer att behöva finnas allt mer i offentlighet och behöver arbeta för en ökad religionskunskap.
