Ljus Ansgarskyrkan Alvik Foto Mikael Stjernberg (5)I den västliga delen av kristenheten följer vi nu under fastan Jesus på kärlekens och lidandets väg mot Jerusalem. Under vandringen upp mot Jerusalem skärps konflikten med det politiska och religiösa etablissemanget och maktahavarna ser sig till sist tvungna att göra sig av med mästaren från Nasaret. Vi som vill vara hans efterföljare brottas med texter som handlar om kamp och motstånd. Särskilt tydligt blir det kanske under de inledande veckorna i den protestantiska traditionen i Sverige där kampmotivet målas upp i söndagarnas överskrifter: Prövningens stund, Den kämpande tron och Kampen mot ondskan. Så blir fastesöndagarna viktiga hållplatser där vi får fördjupa vår tro och vilja att leva i Jesu efterföljd.

Jag har alltid haft svårt för den nya formuleringen ”utsätt oss inte för prövning” i Herrens bön. Prövningar hör ju i själva verket till det kristna livets villkor, vilket tydligt kommer fram i texterna på den första fastesöndagen, t ex i texten från Jakobsbrevet (”Salig är den som håller ut då han prövas”, 1:12). Snarare handlar bönen om att be Gud om kraft att hålla ut i prövningens stund. Sedan blir övergången till andra söndagen i fastan naturlig. Den kämpande tron handlar om uthållighet att hålla fast vid tron på Jesus också när tillvaron runtomkring oss rämnar.

Den tredje söndagens tema är mer dramatiskt: Kampen mot ondskan. Det är lätt att se ondskans realitet i vår värld: sociala orättvisor som består, krig och terror som driver människor på flykt. Det är svårare att se tecken på godheten och i höstas fördes t o m en debatt i Sverige som ifrågasatte godheten som princip. Godheten betraktades som något suspekt och kyrkorna kallades naiva när vi t ex engagerade oss för en fortsatt generös flyktingpolitik. Det är inget självändamål att vi från kyrkligt håll engagerar oss i dessa frågor. Vi gör det för att han som går kärlekens väg kallar oss till efterföljelse och manar oss att känna igen honom i ”dessa minsta som är mina bröder” (Matteusevangeliet 25:40).

Professor Per-Erik Persson skrev i början av 1970-talet den lilla boken Att dela Guds hållning mot djävulskapet. Den titeln kan fortfarande bära som programförklaring när vi kristna reflekterar över vårt ansvar i vår värld. I protest mot ondskan i världen fortsätter vi att be oförtrutet: Livets Gud, led oss till rättvisa och fred.

Olle Kristenson

 

Fortsätt läsa mer från oss