”Lämna inte Ukraina att lida i ensamhet”.
Orden kommer från den ukrainske teologen Pavlo Smytsnyuk. Det var hans uppmaning till Europas alla kyrkor när Konferensen för europeiska kyrkor (KEK) möttes under den gångna helgen. Mötet var sedan länge planerat som en förberedelse inför Kyrkornas världsråds stora generalförsamling kommande höst. Men inte oväntat överskuggades mötet av den senaste veckans skakande händelseutveckling och kom till stora delar att handla om frågor relaterade till Rysslands angrepp på Ukraina och de ukrainska kyrkornas situation.
Denna askonsdag rymmer på ett särskilt sätt det ukrainska folkets smärta.
Idag är det askonsdag. Askonsdagen är en dag då vi påminner oss om livets bräcklighet och alltings förgänglighet. Det kors av aska som vi får tecknat i pannan under askonsdagens gudstjänster rymmer Kristi smärta, vår egen smärta och hela världens smärta. Denna askonsdag rymmer på ett särskilt sätt det ukrainska folkets smärta. Korset av aska påminner oss om att den kristna tron ger oss kraft att möta livets smärta och mörker, eftersom den är grundad på hoppet om att Gud inte lämnar oss i det mörkret. Guds löfte är att vi står i det tillsammans med Gud själv.
Inför denna askonsdag har kyrkor runt om i världen annonserat att man tänker låta den bli till en dag av bön för situationen i Ukraina. Sveriges kristna råds presidium har instämt och uppmuntrar kyrkorna i Sverige att dela denna bön- och fastedag.
KEK:s möte innehöll också rapporter om kyrkorna i Ukraina. De ukrainska kyrkorna har hittills visat stor enhet i sina reaktioner på den ryska invasionen. De har alla på olika sätt fördömt den och uttalat stöd för Ukrainas motstånd. Metropolit Onuphry – den högste ledaren för den ukrainsk-ortodoxa kyrka som lyder under Moskvapatriarkatet – liknar det som nu händer vid Kains brodermord i Första Mosebok. Det är ett orättfärdigt angrepp på ett syskonfolk. Något sådant kan inte rättfärdigas vare sig inför Gud eller människor. Metropolit Onuphry skriver att han vädjar till alla om att istället bevara det förnuft som lär oss att lösa problem i ömsesidig dialog och ber om att Guds frid ska återupprättas i Ukraina och i hela världen.
Det är en grundläggande ekumenisk tanke att när någon del av kyrkan – Kristi kropp – lider, så delas detta lidande av hela kroppen. Pavlo Smytsnyuk påminde om att det är i situationer som den vi nu upplever som kyrkornas djupidentitet som delar i Kristi kropp sätts på prov och blir uppenbarad. Som han sa:
”Jag hoppas att Europas kyrkor, som alla är andligt förenade med sina ortodoxa, katolska och protestantiska syskon i Ukraina, lider med oss och är beredda att aktivt solidarisera sig – så som hela kroppen gör när en kroppsdel lider. Lämna inte Ukraina att lida i ensamhet.”
Den ekumeniska samhörigheten mellan världens kyrkor innebär att Ukrainas smärta också är vår. Under den fastetid som stora delar av den världsvida kyrkan inleder idag har vi anledning att reflektera över hur vi kan låta vår solidaritet med dem som lider gå från ord till konkret handling. Det kommer bland annat att handla om vår beredvillighet att ta emot de flyktingar som nu tvingas lämna Ukraina. Det kan också handla om vår vilja att ge av våra pengar för att stödja hjälparbete.
Smytsnyuk avslutade med en uppmaning till att vi som syskon i Kristus ska vara uthålliga i vår bön för dem som drabbats av den mardröm som brutit lös i Ukraina. Sveriges kristna råd formulerade vid sitt senaste styrelsemöte denna gemensamma bön:
Heliga treeniga Gud, du som är världens upprätthållare och frälsare. Vi ber för situationen i och omkring Ukraina.
Vi ber om insikt, mod och handlingskraft hos politiker och ledare att gå fredens väg. Stärk enheten mellan människor, folk och stater. Hjälp oss alla att verka för fred och försoning.
Jesus Kristus, vår befriare, ge våra oroliga hjärtan ro. Kom med din fred.
Amen.
Jan Eckerdal, teologisk rådgivare
Läs mer:
Påvens uppmaning till bön och fasta, askonsdagen 2 mars
Conference of European Churches bönegudstjänst 2 mars 17.00
