Något liknande har vi aldrig upplevt. Många av oss får fira den hemmavid, men påsk blir det. ”Veckan som förändrade världen” kallas den här veckan ibland. Dramatiken är stor när vi får följa Jesus från det triumfartade intåget i Jerusalem på palmsöndagen till döden på korset på långfredagen och sedan uppståndelsen på påskdagen.
Jag har länge reflekterat över en versrad som vi ofta sjunger i våra kyrkor på långfredag: ”Så som Jesu smärta var aldrig någons varit har.” (Psalmboken 142:2) Jag har alltid haft svårt för de där orden. Kan man verkligen sjunga så? Varje människas smärta är unik och vi kan aldrig jämföra det som är svårt i olika människors liv. Särskilt i denna stund blir det svårt. Vi upplever så mycket av mänsklig smärta i dessa dagar och oron griper tag i de flesta av oss. Då vill jag gärna vända lite på det och tänker att det är trösterikt att Jesus delar all den smärta som vi känner:
Vi har inte en överstepräst som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter,
utan en som har prövats på alla sätt och varit som vi.
(Hebreerbrevet 4:15)
Allvaret vilar tungt över veckan och långfredagens drama får oss att stanna till. Jag minns att jag som barn skulle vilja gripa in och förändra händelseförloppet. Och Jesus själv våndades när han i sin ensamhet i Getsemanes trädgård bad till Fadern om att få slippa det svåra. Men i den stunden hämtar han kraft. Det verkar uppgivet när han säger att ”om denna bägare inte kan gå förbi mig, så låt din vilja ske” (Matteusevangeliet 26:42). Men i det ligger också förtröstan och beslutsamhet.
Därför behöver påskdagens händelser få kasta ljus över långfredagens drama. Döden får inte sista ordet utan livet: ”Det finns glädje bortom graven och en framtid full av sång.” (Psalmboken 285). Samtidigt behöver vi ha med långfredagen i vårt påskfirande. Det var ett högt pris Jesus betalade när han besegrade döden.
På norra halvklotet hjälper oss naturens växlingar att förstå påskens händelser: genom död till liv. Varje dag påminns vi om hur livet vänder tillbaka till jorden, knoppar brister, gräset spirar och träden börjar grönska:
Som fåglars kör i lund och mark
besjunger våren blid och stark,
och livets alla under,
vi må besjunga med varann
hans liv, som döden övervann
i påskens morgonstunder.
(Psalmboken 198:2)
Låt oss be Livets Gud att han leder oss till rättvisa, fred och hälsa.
Olle Kristenson
Teologisk rådgivare
