DEBATT. Hela världen går igenom en kris som ingen av oss har upplevt hittills. Den påverkar oss alla, om än på olika sätt. Samtidigt som vi delar oro och osäkerhet med hela världens befolkning, ser vi också hur människor samverkar och stödjer varandra. Grannar hjälper till med att handla, permitterad och varslad personal omskolar sig, telefonkedjor skapas och så vidare. Vi ser mycket gott som händer i spåren av den allmänna osäkerheten.
Regering, riksdag och myndigheter visar handlingskraft. Risker för det fortsatta samhällsbygget identifieras och åtgärdspaket presenteras på löpande band. Det är bra. Dessutom måste vi tänka på att det finns människor, precis som innan coronaepidemin fick fäste i vår värld, som också nu är de mest utsatta och som drabbas hårdast.
Riskgrupper uppmanas att stanna hemma för att undvika att bli smittade. Samtidigt vet vi att cirka 33 000 personer i Sverige är hemlösa. Många papperslösa har gått under jord och lever under svåra förhållanden. En del har tak över huvudet men lever i trångboddhet och blir därmed extra utsatta för smittspridning. Andra har inget hem att stänga in sig i under denna ”isoleringstid” och vissa härbärgen är nu stängda.
I Sverige finns tusentals människor med uppehållstillstånd för arbete inom exempelvis restaurang- och resebranschen eller andra arbeten. Nästan alla dessa branscher har idag tvärstannat. Gränserna är stängda vilket gör att många inte kan återvända hem. Andra lever i en utdragen väntan på att deras asylärende ska avgöras, en process som nu riskerar att fördröjas ytterligare, däribland de ensamkommande som omfattas av gymnasielagen.
Genom arbetet i våra kyrkor och nätverk ser vi hur många befinner sig i ytterst svåra situationer. Den misär som många tidigare levt i har förvärrats.
Vilka åtgärdspaket presenteras för att ge särskilt stöd åt hemlösa, asylsökande, tillfälliga arbetsmigranter och de som väntar på verkställighet av utvisning? Även lagstiftningen inom flera områden behöver ses över utifrån rådande omständigheter, exempelvis inom migrationen.
Alla människor är skapade och älskade av Gud. Bibeln talar om att människan är skapad till ”Guds avbild”. I FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna fastställs att ”alla människor är födda fria och lika i värdighet och rättigheter”. Hur kan vi som samhälle tillgodose detta i denna utmanande tid?
Vi befinner oss i slutet av fastan, i den vecka som kallas för stilla veckan. Den kristna påsken består av skärtorsdagens gemenskapsmåltid, långfredagens korsfästelse och död, övergivenhet och mörker och slutligen påsknattens och påskdagens jublande glädje över hur livet – trots allt – segrar över döden.
För oss sammanfaller påsken med våren. Vi ser hur naturen väcks till liv – också i år. Utan att ta någon som helst hänsyn till den pandemi som drar över världen spirar trädens knoppar och blåsipporna tittar fram. Låt det bli ett budskap om hopp för oss i en tid då långfredagens övergivenhet kanske är mer påtaglig än påskdagens glädje. Låt oss hjälpas åt att sprida hopp genom att finnas med varandra – även om det behöver vara på distans. Varje vår segrar livet över vinterns död. Efter långfredagen kommer påskdagen som säger oss att livet har sista ordet, inte döden.
Hoppet är starkare än modlöshet och misströstan. Det är ett budskap som vi hoppas ska nå varje människa i vårt land. Det gäller särskilt dem som lever på flykt, i utsatthet genom hemlöshet, i vilsenhet, i trångboddhet eller i ovisshet inför framtiden.
För Sveriges kristna råd, presidiet:
Anders Arborelius
biskop, Stockholms katolska stift, ordförande
Daniel Alm
föreståndare, Pingst – fria församlingar i samverkan, vice ordförande
Benjamin Dioscoros Atas
ärkebiskop, Syrisk-ortodoxa kyrkan, vice ordförande
Antje Jackelén
ärkebiskop, Svenska kyrkan, vice ordförande
Karin Wiborn
generalsekreterare
Läs debattartikeln i Expressen
https://www.expressen.se/debatt/var-ar-stodpaketen-for-de-asylsokande/