Det är varmt i Rom, på mer än ett sätt. Solen värmer, men också den glada och högtidliga stämningen när fem kardinaler skapas i Peterskyrkan. SKRs presidium; ordförande ärkebiskop Antje Jackelén och två vice ordföranden; ärkebiskop Dioscoros Benyamin Atas och kyrkoledare Lasse Svensson finns vid min sida. Den tredje vice ordförande biskop Anders Arborelius är en av de nya kardinalerna.
Jag har lärt känna Sveriges kristna råd som en ekumenisk plattform där kyrkorna genom deras främsta företrädare samtalar med varandra utifrån en jämlik nivå, ibland nästan orimligt jämlik nivå: Kyrkorna är väldigt olika stora; någon är störst i världen, en annan störst i Sverige, någon kyrka har stark ämbetssyn, en annan inte lika stark. Det finns kyrkor med lång historia och tradition och kyrkor med kortare historia. De allra flesta, för att inte säga alla, räknar Jesus Kristus och den första kristna församlingen som sitt ursprung, på lite olika vis, och visst finns det företeelser och dogmer att vara oense om, men också mycket att känna igen sig i. Det händer att jag blir rörd och berörd av det relativt jämställda samtalet mellan företrädare från sammanhang med så olika bakgrund. Djupt mänskligt och djupt kristligt, tänker jag. Att söka samhörighet bland människor av samma bekännelse. Att söka Kristus.
Den största kyrkan i världen är en minoritetskyrka i Sverige, Romersk katolska kyrkan med mer än en miljard medlemmar. Det är klart att jag funderar på vad den historiska utnämningen av en kardinal på svensk mark betyder för ekumeniken här hemmavid, men också i världen. Vad innebär det för Romersk katolska kyrkan att en kardinal lever i en minoritetssituation och vad kommer det innebära att Stockholms katolska stift har en än starkare koppling till Rom?
Sveriges kristna råds presidiums närvaro idag vid konstistoriumet i Peterskyrkan när fem nya kardinaler blev till, varav en ”vår” biskop Anders Arborelius, bådar gott för det kristna enhetsarbetet i Sverige. När presidiet närvarar är fyra kyrkofamiljer närvarande, hela bredden.
Peterskyrkan är mäktig, musik ljuder från olika läktare under tiden som de nyskapade kardinalerna tas emot av ett böljande hav av rödklädda bröder. Guds rike vävs och skapas av mänskliga möten, gemenskaper och kreativitet. Sveriges kristna råds presidium sitter på första raden och kan med blick och bön följa de fem kardinalerna.
Ja, det är historiskt och stort. För biskop Anders, Stockholms katolska stift och Romersk katolska kyrkan. Det är också stort för svensk kristenhet och Sverige och min envisa förhoppning är att sammanlänkandet av kulturer och länder, som är särskilt tydligt inom katolska kyrkan, ska påverka världen till rättvisa och fred, jämlikhet och syskonskap så vi alltmer kan mötas i relativt jämställda samtal som de människor vi är. Så bygger vi enhet, och jag vet att kardinalen från Sverige söker Kristi sinnelag där fred, rättvisa och försoning är centralt.
/Karin Wiborn
