Foto: Mikael Stjernberg.
Min vecka är fylld av många sammanträden. Det är okej, jag gillar att umgås i sammanträdesform, men ibland saknar jag kyrkans ”verkstadsgolv”. Som tur är får jag göra besök i den verkligheten med jämna mellanrum. I förra veckan samlades drygt sjuttio pastorer, präster och diakoner med uppdrag att vara själavårdare i Kriminalvården. I förkortningarnas ordlista blir det SIK. Snyggt, tycker jag. En fisk, en kristussymbol mitt i nätet.
Kyrkorna sänder ut cirka 500 medarbetare i Kriminalvården, på sjukhusen och universiteten. Det är ett fantastiskt arbete som sker som bland annat bygger på lokal, regional och nationell ekumenik, där församlingar tillsammans möjliggör en närvaro på institutionerna med stöd och riktlinjer från det nationella. Sammanträden och verkstadsgolv länkas samman, det är viktigt att komma ihåg. Några möjliggör, andra verkställer.
Det här är ett arbete som inte alltid är så synligt i våra kyrkor och församlingar, det ligger i sakens natur, men det är mitt i prick vad som är kyrkans kallelse, att besöka den som är i fängelse, den som är sjuk, den som är särskilt utsatt.
Därför vill jag uppmana oss att återkommande be för kyrkans utsända och värna det utflöde, den verkstad, som blir möjlig genom den andliga vården i Kriminalvården, Sjukhuskyrkan och Universitetskyrkan.
Ett annat avbrott från sammanträdesagendan innebar en återinvigning av ett fantastiskt litet kapell i Häktet, Huddinge. Ett litet rum, det enda i häktet utan galler för fönstren, inrett för andakt och samtal. Tillsammans med representanter från sändande församlingar, Kriminalvården och NAV-medarbetarna på plats steg psalmsången och bönerna. Ett välsignat ögonblick.
Jag överlämnade en glasängel från Betlehem som en hälsning från Sveriges kristna råds medlemskyrkor (bilden ovan). Ängeln för tanken till följeslagarprogrammet i Palestina och Israel, och det finns likheter. Uppdraget är att slå följe en bit på vägen.
Så blev det här en hälsning utanför sammanträdesrummet!
/Karin Wiborn
