Mission

En av de frågor som regelbundet diskuteras inom Sveriges kristna råd är kyrkans uppdrag och dess mission. Här kan du läsa om ordet mission. Tillsammans med Svenska missionsrådet har SKR en arbetsgrupp i missionsteologi som arbetar med att bearbeta och belysa aktuella missionsteologiska frågeställningar.

Nicaragua skola

En elev i en skola i Nicaragua som stöds av en svensk församling. Detta kallar många kyrkor för missions- eller biståndsarbete. Foto: Mikael Stjernberg.

Samtidigt som många företrädare för kyrkorna i Sverige har svårigheter med ordet mission, används det av många helt sekulära aktörer: kommersiella företag talar om företagets mission och försvarsmakten talar om mission när det gäller utlandsuppdrag, t ex i Afghanistan eller i Kosovo.

Man kan ha viss förståelse för att man i kyrkliga kretsar är försiktig med att tala om mission. Inte sällan kopplas missionen samman med kolonialism där kyrkornas missionärer kom tillsammans med eller strax efter de europeiska erövrarna i Amerika, Asien och Afrika. Ja, den tidiga kolonialismen från sekelskiftet 1500 sågs och legitimerades av påven i Rom som en del i arbetet för att sprida evangeliet till världen utanför Europa. Då föddes också begreppet mission som en benämning för spridandet av evangeliet.

På 1500-talet var det katolska missionärer som följde med spanska och portugisiska kolonisatörer till Latinamerika, Afrika och Asien. Inte minst erövringen av Latinamerika blev blodig där ursprungsbefolkningen minskade från över 50 miljoner vid Kolumbus ankomst 1492 till mindre än tio miljoner två generationer senare. Många övergrepp fick kyrklig sanktion, men det fanns också företrädare för kyrkan som tog strid för indianernas rättigheter och senare också för de afrikanska slavarna som t ex dominkanermunken Bartolomé de Las Casas som så småningom blev biskop i Chiapas i nuvarande Mexiko.

På protestantiskt håll växte missionsväckelsen fram under slutet av 1700-talet och framåt då orden i Matt 28:18-20 blev den stora missionstexten: ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar”. Missionärer sändes till nya och okända områden i framför allt Afrika och Asien och grundade missionsstationer som så småningom ombildades till självständiga kyrkor ungefär samtidigt som kolonierna i Afrika blev självständiga länder under 1960-talet.

Rwanda Kyrka

Svenska kyrkor har en lång tradition att sända missionärer till olika länder. Detta är en lokal pingstförsamling i Rwanda.

Genom att varje kyrka i varje land hade sin egen mission exporterades den kyrkliga splittringen till de s k missionsfälten. Därför bjöd man in till en internationell missionskonferens i Edinburgh 1910 för samordning av insatserna. Många menar att den konferensen blev startpunkten för den ekumeniska rörelsen och det som småningom skulle bli Kyrkornas världsråd.

Men vad betyder egentligen ordet mission? Det kommer från latinet och det latinska ordet missio betyder sändning. Man skulle kunna tro att ordet inte finns i Nya testamentet, men det gör det faktiskt även om det inte är så vanligt förekommande. Paulus använder substantivet apostelle i till exempel Romarbrevet 1:5, som översätts med ”uppdraget som apostel”, vilket indikerar att ordet missionär är detsamma som apostel. Verbet apostello förekommer på några viktiga ställen, som säger rätt mycket om vad mission egentligen är: ”Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet…” (Luk 4:18), ”Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd” (Matt 9:38).

Allra viktigast är dock sändningsorden till lärjungarna när Jesus på påskdagens kväll kommer till de modlösa lärjungarna bakom låsta dörrar och säger: ”Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig jag er” (Joh 20:21). Detta har kommit att bli den nya missionstexten i den ekumeniska rörelsen och den knyter an till 1900-talets viktigaste insikt när det gäller missionsuppdraget. Vid missionskonferensen 1952 i Willingen i Tyskland talade man om missionen som Missio Dei, dvs ”Guds sändning”. Detta betyder att Gud är missionens subjekt. Mission hör till kyrkans väsen eftersom mission är något konstitutivt för kyrkan. ”Kyrkan kan inte välja att verka i mission eller att låta bli” heter det t ex i Lutherska världsförbundets nya missionsdokument. Mission är inte en aktivitet, något som kyrkan gör utan beskriver vad kyrkan är, en del i Guds sändning till (eller kanske snarare i) världen.

I missionsdokumentet från Kyrkornas världsråd, Tillsammans för livet, blir perspektivet ännu tydligare:

Kyrkan har inte alltid funnits, men såväl teologiskt som empiriskt, kom kyrkan till för missionens sak. Det är inte möjligt att skilja kyrka och mission vad gäller ursprung eller syfte. Kyrkans mål är att uppfylla syftet med Guds mission. […] Därför finns kyrkan till genom mission liksom elden finns till genom att brinna. Om hon inte engagerar sig i mission upphör hon att vara kyrka. (§ 57)

I detta perspektiv är det inte kyrkan som har en mission utan missionen som har en kyrka. Mission är inte ett projekt för kyrkoexpansion utan för kyrkans förkroppsligande av Guds frälsning i denna värld. (§ 58)

SKR:s och SMR:s gemensamma arbetsgrupp vill hålla samtalet levande om missionsteologisk reflektion med hjälp av internationella och nationella inflöden av olika slag (konferenser, rapporter, tidskrifter, forskning med mera). Man följer bland annat arbetet inom Kyrkornas världsråd, Evangeliska världsalliansen, Lausannerörelsen och Vatikanen och vill bidra till att denna reflektion stimulerar det svenska missionsteologiska samtalet. Särskilt viktigt i detta arbete är dokumentet Tillsammans för livet.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page
  • Kontaktperson

    Olle Kristenson, direktor
    Telefon: 08-453 68 10
    olle.kristenson(a)skr.org