Initiativet till följeslagarprogrammet kom efter en förfrågan från kyrkoledare i Jerusalem. Tillsammans hade de formulerat ett brev till Kyrkornas Världsråd med en önskan om att fler skulle komma till området för att verka för fred och säkerhet för palestinier och israeler.

Kyrkoledarna skriver:
"We would respectfully request protection of all people in order to assist the re-establishment of mutual trust and security for Israelis and Palestinians. Further we would call on all peace-loving people from around the world to come and join us in a manifestation for just peace"

Kyrkornas Världsråd som samordnar inte mindre än 340 kyrkor världen över antog utmaningen och med hjälp från lokala kyrkor och organisationer startade de i augusti 2002 Ecumenical Accompanimet Programme in Palestine and Israel (EAPPI). Huvudmålet var att få ett slut på ockupationen och våldet. I det arbetet skulle följeslagarna vara en internationell närvaro som kunde visa solidaritet och stärka de lokala kyrkorna och de palestinska och israeliska krafter som verkar för fred. Allt med grund i folkrätten och ickevåldets ideologi.

I Sverige gick ett tiotal kyrkor, samfund och organisationer samman och med Sveriges Kristna Råd som huvudman kunde de första följeslagarna sändas ut under hösten 2002. Efter det har grupper med följeslagare under tre månader funnit på plats i Israel/Palestina. Den svenska delen av projektet som kallas SEAPPI, Swedish Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel finansieras av SIDA-medel. Övriga länder som sänder följeslagare är Canada, Danmark, England, Frankrike, Irland, Norge, Nya Zeeland, Schweiz, Tyskland och USA.

I samordningsgruppen för SEAPPI finns representanter från följande organisationer: Svenska Kyrkan, Svenska Baptistsamfundet, Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd (SEK), Diakonia, KFUK-KFUM, Individuell Människohjälp (IM), Kristna Fredsrörelsen, Svenska Missionskyrkan, Sabeel Sverige, Broderskapsrörelsen och Studieförbundet Bilda.