När vi kommer till platsen runt 13.30 får vi reda på att en man i 20-årsåldern blev skjuten i benet när han och andra bybor protesterade. Det kryllar av soldater beväpnade till tänderna. De står i klungor med upprörda bybor runt omkring sig. Det råder en spänd stämning. De yngre pojkarna i byn försöker få oss att gå upp på kullen, men vi kan inte se vad som händer på toppen och att gå upp och överraska soldater med vapen kan förvandla en redan spänd situation till en explosiv sådan.

Plötsligt ser vi soldater på kullen titta ut över fältet. Pojken bredvid oss kastar en sten mot en av soldaterna och soldaten svarar med att skjuta tårgas mot byborna. Folk springer. Efter att ha flytt hals över huvud bort från kullen ställer vi oss lite längre bort för att kunna se hela scenen. En av soldaterna som står själv i utkanten av fältet, avskild från de andra soldaterna skruvar nervöst på sig och tanken på att denne unge man har ett stort vapen i handen gör mig nervös. Det verkar lugna ner sig och soldaterna försöker få bort byborna från fältet. Plötsligt kommer det uppbackning i form av fem jeepar med soldater och polis. Chris, som jag jobbar med, frågar en av soldaterna vad problemet är och han säger: "Ser du inte vad problemet är?". Vi vet redan vad problemet är; problemet är att det palestinska området fortfarande är ockuperat. Problemet är att bosättare som bor olagligt på ockuperat område får trakassera byar som Qusra utan att behöva oroa sig för att behöva stå till svars för det. Problemet är att palestinier inte lever i frihet och problemet är att israeliska soldater skyddar bosättare istället för den palestinska civilbefolkningen. Och problemet just idag är att olivträd återigen har förstörts i Qusra.

Vi blir tillsagda att lämna fältet och vi går tillsammans med en grupp ungdomar upp mot vägen ovanför. Soldaterna kollar pojkarnas händer för att se om de kan se spår av att de har hållit i stenar. Vi försöker gå fram och prata med soldaterna när de plötsligt skjuter mer tårgas mot gruppen av ungdomar. Pojkarna skriker åt oss att springa ner åt sidan och frågar "How are you? Where are you from?" medan vi försöker navigera oss tillbaka till Ghassan, vår förare och tolk. Efter ett tag lugnar läget ner sig och byborna går tillbaka till sina hem efter ännu en fredag av trakasserier.

Qusra, 2 september 2011, 12:00
På fredagen en vecka senare åker vi till Qusra innan bönen har börjat för att redan vara i byn om bosättarna kommer ner igen. Väl i byn möter vi den israeliska gränspolisen som gömmer sig bakom ett hus nära fältet där vi var veckan innan. De säger till oss att de tänker arrestera bosättare ifall de kommer ner och de vill att vi väljer ett annat ställe att hålla utkik ifrån. Vi backar upp på en stig som leder upp till en palestinsk familjs hus, där vi har utsikt över hela landskapet. Plötsligt ser vi poliser springa ner från kullen bakom fältet och strax därefter ser vi en grupp bosättare med två stora israeliska flaggor komma gåendes över backkrönet. De går ner mot fältet, men stannar halvvägs. Efter ett tag går de tillbaka upp och försvinner över backen och plötsligt ser vi polisbilarna åka förbi oss på vägen mot den närliggande byn Jalud. Bosättare har anfallit denna by istället. Byborna berättar att bosättarna har slängt sten på invånarnas hus och bilar. Var deras närvaro i Qusra en skenmanöver? Jag stannar hos familjen i Qusra som är rädda att bosättarna ska komma tillbaka, medan mina kollegor åker till Jalud. När de kommer tillbaka en timme senare är deras ögon alldeles röda från tårgas. De berättar att soldater och gränspolis spärrade av vägen för byborna och sköt tårgas och ljudbomber mot dem. Elva bybor har tagits till läkare på grund av gasen. Gränspolisen som vi pratade med tidigare har inte arresterat några bosättare. "Det gör de aldrig", säger familjen i Qusra. På väg hem hör vi att det har kommit ner bosättare även till Yanoun där vi bor.

Qusra, 5 september 2011
Mellan klockan ett och tre på natten den 5 september kommer bosättare återigen ner till Qusra. De kastar in brinnande däck i moskén, slår sönder fönster och sprayar texten "Muhammed är en gris" och "Migron" på moskén. Migron är en utpost, där israelisk polis och militär rev tre olagliga byggnader en dag tidigare.[1] Förmodligen är attackerna på moskén en del av den "price tag"-strategi som bosättare har använt sig av under flera år. Den innebär att bosättare tar ut hämnd på palestinska samhällen efter israeliska åtgärder mot bosättningar, såsom rivningar av utposter.[2] Samma dag kastar bosättare stenar på palestinska fordon längs väg 60 nära Nablus, och bosättare kommer ner till byn Burin och sätter eld på olivträd.

Nu planerar den israeliska armén att träna upp bosättare på Västbanken för att de ska kunna "avvärja våldsamma protester" efter den 20 september när palestinierna går till FN för att lämna in sin ansökan om medlemskap. Bosättarna ska utrustas med tårgas och ljudbomber.[3] Vem ska skydda den palestinska befolkningen?

Yanoun, september 2011
Malin Pahlmblad

[1] För mer information: Al Jazeera, "Israeli Settlers´ Burn West Bank Mosque" 5 september 2011, DN "Bosättare satte eld på moské" 5 september 2011
[2] Human Rights Watch Report "Seperate and Unequal. Israel´s Discriminatory Treatment of Palestinians in the Occupied Palestinian Territories", December 2010, s.99.
[3] Haaretz, “IDF training Israeli Settlers ahead of ‘mass disorder´ expected in September" 30 augusti 2011

Foto: Phumlaphi Masuku

Bilden: Israeliska soldater föser bort bybor från fälten i Qusra.