Jag sitter hos Dahrsin Hamid, bonde i den palestinska byn Shufa på nordvästra Västbanken. Vi har stämt möte vid hans lilla stenhus, som gränsar till en israelisk bosättning. Det är inte hans ordinarie bostad utan mer ett litet fårhus eller ett skjul av sten att krypa in i när det regnar eller när solen steker för hårt.

Vårsolen är behagligt varm. Luften känns vänlig som en svensk sommardag. Vi sitter och tittar ut över det bergiga landskapet omkring byn. Allt skulle kunna vara en skön idyll, om inte verkligheten var så dyster. Dahrsin berättar:

- De kom en dag 1984 och parkerade några husvagnar på byns mark. Israeliska soldater skyddade. Så kom det upp ett vattentorn och de drog fram el. Det startar alltid på det sättet: husvagnar, vatten och el. Vi förstod att det här bara var början.
 
Bosättarna tar mer och mer
Dahrsin berättar lugnt och behärskat till synes utan bitterhet, trots att det handlar om bördig jordbruksmark som stulits framför ögonen på byborna.

- Så småningom började man bygga riktiga hus och snart var ett litet judiskt samhälle etablerat här. Israeliska armén körde fram tanks alldeles bredvid där vi nu sitter till skydd för bosättarna. Det hela upprepades 1987 och byn blev av med mer och mer mark.
Ett nytt område exproprierades 1993 och ett militärläger uppfördes intill bosättningen. Det ligger nu som en hotfull anläggning av stängsel, betong, antenner och militärfordon alldeles nära byn.

Bosättningen har sedan fortsatt att utvidgas. Ny mark tas från byn till nya bosättarhus och vägar. Vid två tillfällen år 2004, 19 mars och 11 juli brände bosättarna ner ett par fält med olivträd. Israeliska armén hindrade byborna och den lokala brandkåren från att komma fram och släcka elden. (Applied Research Institute - Jerusalem, www.poica.org.)
Dahrsin tar med mig på en rundvandring och jag får se hur militärlägret och bosättningen Avne Hefez, som är som ett större villasamhälle, breder ut sig på byns mark.

- Vi får inte köra på vägen, så när jag skall frakta grönsaker från växthusen till en lastbil, måste jag bära lådorna för hand eller lasta på åsna för att komma fram till bilen. Det finns ju väg, men den får inte vi åka på, bara bosättarna.
 
Fem skäggiga bosättare
Plötsligt dyker fem skäggiga män upp bakom huset. De bär den judiska kippan, en liten kalott, på huvudet och alla är beväpnade med tunga gevär. Dahlba, min tolk, säger åt mig att vara tyst. Det är bäst att Dahrsin sköter pratet.

Han som tycks vara chef över den skäggiga gruppen ställer sig med ansiktet bara någon decimeter från Dahrsins, och börjar förhöra. Tre av dem står beredda bakom sin ledare, den femte väntar bakom huset. Dahrsin förhåller sig dock fullständigt lugn i den hotfulla situationen och efter tio minuter ger dom sig iväg.

- Vad sa dom?
- Dom sa att jag inte får ta hit utländska gäster, för bosättarna blir ilskna då. Jag sa åt dem att det är onödigt att komma så aggressiva och arga. Och sen sa jag åt dem att bosättarna hade stulit en åsna från byn, så det slutade med att de erkände att det hade dykt upp en ny åsna och att de skulle undersöka vems det var.
 
Soldater kommer smygande
Dramatiken ökar efter en kvart, när fyra israeliska soldater kommer smygande. De springer hukande, som om de anar en fiende i varje buske. Väl framme kräver de att få se ID-kort och undrar vad vi gör här. De påstår att vi vistas i Israel.

- Nej, försöker jag, det här är palestinska Västbanken. Israel ligger där borta.
- Gå hem och läs i Bibeln, där står att det här är judarnas land, säger en av soldaterna.
Jag berättar för Dahrsin, att soldaterna inte tycks veta var de är någonstans.
- De kanske är nya här, föreslår han med ett leende på läpparna.

Shufa
Shufa är isolerat från omvärlden. Vägen dit får inte begagnas av ortsborna. Man har ingen el och ingen elektricitet. Marken tas långsamt ifrån bönderna. Shufa ligger så vackert på en höjd i ett mjukt och bergigt landskap.
 
Vägen till Shufa
På bilden syns vägen till Shufa. Den leder också till den israeliska bosättningen Avne Hefez. En bit är asfalterad. Där får endast israeliska fordon köra. Längst ner i backen svänger asfaltvägen till vänster. Den går sedan ut till en större väg, som leder till Israel. Även den är förbjuden för palestinska bilar. Människorna som syns promenera är palestinska skolbarn på väg hem. Palestinier är tillåtna att gå på asfalten.

Den palestinska staden Tulkarem syns i bakgrunden. Troligtvis kommer barnen med skolbussen därifrån. På grusvägen finns tre väghinder. Det är väldiga vallar av jord och sten, som är uppgrävda av den israeliska armén för att fordon inte skall kunna ta sig fram där. En palestinsk bil som har ärende till Shufa, en skolbuss, en transportbil, en sopbil, en privatbil, en taxi, en ambulans, måste alltså stanna vid det första väghindret (överst på bilden). Sedan återstår en promenad på cirka tre kilometer innan man är framme. Bönderna har stora svårigheter att få fram foder till sina djur och att kunna föra sina skördar till marknadsplatser. (www.stopthewall.org).

Det här området ligger på den palestinska Västbanken, som är ockuperad av Israel. En stor del av Västbanken har tagits ifrån palestinierna för att ge utrymme åt israeliska bosättningar. Drygt 400 000 israeler (B´tselem) har flyttat ut till dessa bosättningar i strid mot folkrätten, som förbjuder en stat att flytta ut sin befolkning på ockuperat område (Genève-konventionen den 12 augusti 1949 angående skydd för civilpersoner under krigstid IV).

En del bosättningar består bara av några få hus, andra är som medelstora städer. Bosättningen Avne Hefez som ligger till höger utanför bilden är som ett större villasamhälle.

Tulkarem, april 2007
Anders Dejke
 

Bilden: " - Allt som ligger framför oss här har tillhört bönderna, men nu är hela området exproprierat och överfört till bosättningen där borta", berättar Mootesm från Shufa.