Ekumeniska
följeslagarprogrammet i Palestina och Israel 172 99 Sundbyberg Tel 08-453 68 00 Fax 08-453 68 29 seappi@skr.org www.skr.org/foljeslagare |
Ett av mina första viktiga möten i Jerusalem blir mötet med muren. Muren som delar Jerusalem i två, inte på mitten riktigt, utan just där det passade israeliska staten att sätta upp den. Ibland går den rakt genom någons gård, eller tvärsöver en väg. Muren ringlar sig bestämt genom landskapet och låter sig inte stoppas. På vissa ställen finns en välbevakad lucka, men betongblock står vid sidan av redo att sättas in om total avskildhet skulle önskas. Frågan är vem som egentligen önskar den totala avskildheten.
Förutom den verkliga muren, som är väldigt påtaglig, finns andra mera osynliga murar mellan Jerusalems folk. Den mest uppenbara av de osynliga murarna är den mellan Jerusalems palestinier och judiska israeler. Trots det blir jag gång på gång förvånad över separationen mellan dessa två grupper. En israelisk dam berättar för mig, efter en förvirrad taxiresa och efterföljande promenad, att vill man åka någonstans i västra Jerusalem så är det omöjligt att åka med en arabisk taxichaufför. De vet helt inte vad du menar när du talar om vart du ska. Då är det alltså ingen bra ide att bo på Olivberget i östra Jerusalem och vilja färdas till västra Jerusalem. Damen förklarar för mig att då får man byta till en israelisk chaufför på halva vägen. Så ska det nog gå bra nästa gång.
Muren avskärmar på ett mera manifesterat sätt delar av stadens palestinska invånare, och palestinierna på Västbanken, från tillträde till Jerusalem. Ibland kommer någon i kläm och blir avskärmad från grannen, familjen eller trädgården. Tidiga morgnar tillbringar vi ibland vid Zeitun Checkpoint, en av vägspärrarna in till staden som folk från Västbanken måste färdas genom för att komma till jobbet. I Zeitun är det bara fotgängare som kommer igenom, bussar väntar på att ta dem vidare in i staden. Vi pratar med en man som bor utanför (eller innanför?) muren, i en by på Västbanken, medan hans fru och barn bor på andra sidan, i Jerusalem. Hans fru och barn har Jerusalem-ID, ett ID-kort som ger dem tillåtelse att bo i Jerusalem, medan mannen inte har det och därför måste bo utanför staden. Dessutom med en mur emellan sig och familjen. Om hans fru flyttar från staden så förlorar hon sitt Jerusalem-ID. I en affär i Jerusalems bazarer, i den gamla stadskärnan, bjuder Mahmoud på arabiskt kaffe. Mahmoud brukade fotografera när han var yngre men slutade med det eftersom han inte längre ville se det som fanns omkring honom. Numera tittar han aldrig på bilderna utan i stället säljer han sagolika sjalar och tillverkar smycken till familjens, enligt egen utsago, 350-åriga affär. Gatan där affären ligger hette tidigare Bazaar Street, berättar han, men har nu bytt namn till David Street. Egentligen är det ju inte gatan själv som har bytt namn utan israeliska regeringen som har beslutat att ge den ett nytt namn. Sakta men säkert blir Jerusalem en mer och mer judisk stad, medan stadens palestinska invånare blir mer och mer marginaliserade. Jerusalem, oktober 2007 |
