- Det här ser ut som hämnd, säger Àbd Al-Karim. Han gör grävande rörelser med sina händer och syftar på att huset inte bara är rivet, dessutom är hela grunden uppgrävd och omrörd. Som om någon vill sända ett budskap, om att inte bygga igen. Àbd Al-Karim berättar om den stora grävmaskin eller bulldozer, kallad D9, som militären använder för att riva hus. "En fruktansvärd maskin".Klockan var halv sju på kvällen när den israeliska militären körde fram till några hus i östra Qalqiliya. De knackade på i tre hus. Familjerna tvingades ut ur sina hus och in i ett av grannhusen. Militären konfiskerade alla mobiltelefoner och genomsökte deras kroppar med metalldetektor. Sen samlade de alla personer på mellanvåningen i huset. Soldaterna själva höll till på första och tredje våningen. Det här vet vi eftersom `Abd Al Karims uppgift är att samla vittnesmål när man misstänker att ett brott mot de mänskliga rättigheterna har begåtts. Vi går runt till grannarna, en kvinna och två män, som gestikulerar och berättar om den aktuella kvällen och natten.
- Vi var rädda och barnen grät, säger Samir, om hur det var att vara instängd tillsammans med beväpnad militär i flera timmar. Hon ser trött och sorgsen ut.
Trovärdighet är viktigt
Militären spanade enligt uppgift efter tre efterlysta personer, men det visade sig att huset var tomt och ingen greps. Den stora grävmaskinen kom och rev huset. Klockan tre släpptes personerna som hållits instängda.
- Det var en misslyckad operation, säger `Abd Al-Karim. Men trots det, ett totalförstört hus och flera drabbade civila.
Abd Al-Karim berättar att han bara tar vittnesmål om personerna i fråga är villiga att uppge sina personuppgifter och bli fotograferade. Det handlar om trovärdighet för organisationen som arbetar i ett område där det mesta är känsligt. B´Tselems (The Israeli information center for human rights in the occupied territories) arbetar främst med att försöka se till att Israel som ockuperande makt följer de mänskliga rättigheterna och också med att dokumentera och upplysa allmänhet och makthavare om de brott mot mänskliga rättigheter som begås i de ockuperade områdena.
Ali, en av grannarna, berättar att deras tvättstuga blev förstörd i samband med rivningen av grannhuset. En annan granne, Khalil, berättar att i hans hus, så finns det märken på de nymålade väggarna efter soldaternas fötter. Låset i ytterdörren sprängdes upp. Vi går och tittar. Uppgifterna stämmer. Kvar vid tvättstugan ligger resterna av en toalettstol och ett dörrhandtag. Total förödelse.
Nödvändig operation?
Ingen här vet varför militären var intresserad av just det här huset. Vi söker upp ägarens fru. Det visar sig att ägaren, en 47-årig man, själv sitter i fängelse sen en månad tillbaka. Han greps när han kom tillbaka från Jordanien efter att ha behandlats för sin blodcancer där. Till idag har han suttit 24 dagar i arresten och under tiden som förhören pågår så får varken advokat eller Röda Korset vara närvarande. Militären har inte heller låtit läkare komma in, så ingen vet hur mannen mår. Frun säger att enligt läkaren i Jordanien så behövde mannen upprepad behandling. Samtidigt som mannen greps, så greps också hans 20-åriga son. Hans 17-åriga son greps samma dag som huset revs. Vilka anklagelser som riktas mot dem har familjen inte fått veta ännu och själva säger de att de inte vet varför han greps.
Vi åker vidare till den lokale fotografen Mohammad, som tidigare arbetat för en internationell nyhetsbyrå. Han blev uppringd i samband med den militära insatsen och åkte dit och filmade. På hans lilla TV i fotobutiken följer vi händelseförloppet och ser den gigantiska grävskopan ge sig på huset.
- Det är D9 som jag pratade om, säger `Abd Al-Karim. "Huset smulas sönder som ett kex"
Hos Mohammed får vi också se film från augusti i Qalqiliya. Då revs sju hus samtidigt. Vi ser hur de boende, en del i bara kalsonger, tvingas lämna sina hus. Även då uppgav militären att man sökte efter efterlysta personer, men inte heller den gången greps någon.
Vad blir då följden? Enligt uppgift från internationella Röda Korset kan den som drabbats begära och få ersättning av den palestinska myndigheten. Även för hyra till annan bostad. När det gäller skuldfrågan för den israeliska militären visar en granskning av de mänskliga rättigheterna i Genevekonventionen att den lämnas ganska öppen för tolkning. I artikel 53 läser jag att det är förbjudet för den ockuperande makten att förstöra egendom som tillhör privatpersoner. Men så kommer reservationen; förutom när sådan förstörelse anses absolut nödvändig för en militär operation. Är det nödvändigt att riva och gräva upp grunden till ett hus när ingen finns i huset och ingen grips? Vem avgör det? Klart är att den israeliska militären har stor makt över människors liv här på Västbanken.
Enligt ICADH, The Israeli Committe Against House Demolition, så har nästan18 000 hem på det palestinska territoriet rivits och förstörts sen 1967. De huvudsakliga skälen är, kollektiv bestraffning, militära operationer eller administrativa skäl.
Jayyous, oktober 2007
Maria Rickardsson
www.icadh.org
www.btselem.org