När vi vandrar ut för att eskortera herdarna syns tydligt att mycket lite bete finns kvar på marken efter månader av torka och överbetning. Fåren måste ofta använda sina klövar för att skrapa fram rötter under jorden att äta. Yousuf, som pratar lite engelska, är hemma för att ta hand om sin fars får, sommarledig från sina universitetsstudier i matematik. Han visar hur en väg till en bosättarutpost skär genom kullarna och bosättarnas kycklingfarmer som ligger i dalen på andra sidan. På kullarna runtomkring, där herdarna från Qawawis tidigare brukade valla sina får, syns nu en hjord tillhörande bosättarna. Yousuf berättar att de palestinska herdarna inte längre får korsa vägen.
     
Vid niotiden på morgonen återvänder vi till byn för att äta frukost. Fast familjerna här är mycket fattiga dukar de fram mycket bröd, tomater, oliver och fårost. Vi äter tillsammans och tillbringar sedan nästan sex timmar i väntan på att den värsta hettan ska hinna komma och gå innan det är dags att följa med herdarna ut igen. Det är samtidigt inte så mycket vila eftersom barnen i familjen är fullt upptagna med att leka med min kamera, mp3-spelare och allt annat de kan hitta i min väska, plus lära mig arabiska, vilket går trögt. Dessutom lyckas de lura ut mig i hettan för att spela lite fotboll.
     
Qawawis historia är typisk för byarna i området. Byborna vägras byggnadstillstånd av de israeliska myndigheterna och byn har ett konstant rivningshot mot det enda hus som finns i byn och mot de stenhyddor, tält och grottor som utgör resten av byn. Vid upprepade tillfällen har byar i området rivits med bulldozers. Förhoppningen hos de organisationer som finns på plats, med stöd från bland annat den israeliska fredsrörelsen, är att närvaron av internationella observatörer ska avskräcka israeliska armén från att riva palestiniernas hem och ska skydda byborna mot attacker från bosättare. Oftast genom att ha en videokamera nära till hands för att dokumentera det som sker.

Några som vid upprepade tillfällen blivit utsatta för misshandel och stenkastning från bosättare är de barn vi en annan dag får följa på väg hem från skolan i en grannby. De har en skolväg som är lika farlig som barnen vi brukar följa till och från Cordobaskolan i Hebron. Attackerna har resulterat i att de nu har fått ett israeliskt domstolsbeslut om att få armébeskydd. Efter att vi väntat en stund dyker en arméjeep upp och kör sakta efter barnen medan de vandrar hemåt. Shuan från Cristian Peacemaker Teams berättar att beslutet egentligen innebär att soldaterna ska vandra tillsammans med barnen men att de oftast stannar i jeepen som idag. Allt går som tur är bra ändå.

En tredje by vi besöker i området är Susiya. Vi kommer dit ganska plötsligt eftersom den organisation som i vanliga fall finns där dygnet runt inte kan vara på plats den här natten. Efter att byborna bjudit oss på en god middag på golvet i ett av tälten, sitter vi länge och pratar tillsammans. Nasser, en ung man i byn som arbetar för den israeliska människorättsorganisationen B´Tselem, berättar om hur de tält som utgör byn har fått rivningsorder och att de alltid måste ha internationella observatörer närvarande av rädsla för att israeliska armén ska komma och riva deras hem, på samma sätt som skett i många andra byar på Västbanken. Vi lägger oss att sova på våra madrasser längs med tältväggarna.

Jag vaknar med ett ryck. Min kollega Pandora berättar att bosättare är i byn. Hastigt drar jag på mig mina kläder, tar upp videokameran, och rusar ut i samma riktning som de andra. Vi springer så fort vi vågar i mörkret, fram till en annan familj fem hundra meter från den som vi sovit hos. När vi kommer dit ser vi en jeep köra iväg. Familjemedlemmarna ser rädda och uppskakade ut. De berättar att en bosättare varit inne bland familjens byggnader och skrikit åt dem. Nasser, säger att han tror att de kan ha kommit eftersom de trodde att det inte fanns några internationella observatörer på plats, men att de försvann så fort de såg oss. I så fall ett tragiskt tecken på att internationell närvaro verkligen behövs här.

Jag och Pandora bestämmer oss för att stanna hos familjen över natten medan de andra går tillbaka till den familj vi sov hos tidigare. Medan jag försöker somna rusar tankar och känslor runt i huvudet. Ilska. Maktlöshet. Inga familjer ska behöva se sina hem demolerade och betesmarker försvinna. Inga barn ska behöva militäreskort för att komma till skolan. Inga barn ska behöva vakna upp mitt i natten av att någon skriker hot och förolämpningar åt dem. Och ändå sker det. 

Hebron, 17 september 2007
Linus Bengtsson

 
Läs mer:
Nyhetsartikel om husrivningar i Qawawis februari 2007 och kort om byns historia.
http://www.indcatholicnews.com/demo217.html
Rapport från den israeliska människorättsorganisationen B´Tselem om situationen i byarna söder om Hebron och vittnesmål om de attacker de utsatts för.
http://www.btselem.org/English/Publications/Summaries/200507_South_Hebron.asp