Ekumeniska
följeslagarprogrammet i Palestina och Israel 172 99 Sundbyberg 08-453 68 00 |
Visst har man väl stått någon gång, eller kanske flera, i en lång kö, som ringlar från krogdörren och långt ut på gatan eller ännu längre. En kö som tar ett par timmar att passera. Där står man och trängs och bevakar sin plats och gör troligen nya bekantskaper. Själva köandet kan ju vara en del av kvällen. I änden på kön väntar en varm lokal med häftig musik och något gott att dricka.
Jag passerar två dagar i veckan en väldigt lång kö. Kön är utomhus, så långt likheten med en krogkö. Men sen är allt olikt. Den här börjar formas två på morgonen. Det är arbetare från städerna Hebron och Betlehem på Västbanken och byarna runtomkring som är på väg till sina arbeten i Jerusalem. De kommer i stora gula servicebilar, en slags grupptaxi, från sina hem till den stora kontrollterminalen i Betlehem. När bilen stannar vid terminalen kastar de sig ut för att komma så långt fram i kön som möjligt. För kön kan lätt bli hundra meter eller längre.
Ett stängsel håller alla på plats. Det är hundratals, ett halvt tusen, som väntar. Män i grova skor och jobbarjackor. Det är män i stickade mössor, män med lila kepsar, män med kofian - den traditionella palestinska sjalen — virad kring huvud och hals. Väldigt få har skägg. Det är kallt i Betlehem på vintern. Och det är mörkt klockan fyra på morgonen. Många har en bit kartong att sitta på, för att slippa den hårda asfalten medan de väntar. De som kommer först, vid två eller tre, de försöker sova. I änden väntar inte en varm lokal med bra musik. Längst fram finns ett grått vändkors, lika högt som en dörr in till en fabrik. Vändkorset öppnar klockan fem. Det öppnas av en ung israelisk soldat som sitter i en byssja med sitt gevär. Efter vändkorset väntar ny kö, för att komma fram till metalldetektorer. Den här gången under ett tak av korrigerad plåt och plast. Medan männen lägger sina jackor, skor och bälten och svarta plastpåsar med bröd, ost och tomater på rullbältet övervakas de av en mängd säkerhetsvakter som går på en catwalk över deras huvuden. Soldaterna och säkerhetsvakterna är alla unga, män eller kvinnor. De skriker högt och gällt om inte de köande lägger sina prylar rätt på bandet. Och för att hinna till jobbet klockan sju måste du stiga upp i mitt i mörka natten och köa i timmar. Fem dagar i veckan. Månad efter månad. År efter år. Betlehem, april 2008 |
