Vår och påsk hänger nära samman för oss på norra halvklotet och särskilt vi här uppe i norr känner tydligt hur livets krafter återkommer. Träd och buskar knoppas och gräset börjar grönska. Det påminner oss om att efter död kommer liv, att det är pulsen både i naturen och i vår kristna tro.
”Världen som nu föds på nytt pånyttföder glädjen.
Här på jorden vandrar nu den uppståndne Herren.”
(Den svenska psalmboken 517:1, Psalmer och sånger 817:1)
Påskens dramatiska händelser förvandlade rädda lärjungar till frimodiga vittnen om Livets herre. Tron på den uppståndne Kristus har sedan burit människor under 2000 år, inte minst i tider av motstånd och förföljelse. Detta lär oss att det är livet och inte döden som får sista ordet.
Tiden efter påsk var en tid av förberedelser för de första lärjungarna. Kristi himmelsfärds dag och pingst markerar att förberedelsetiden var över och att lärjungarna nu har bemyndigats att föra uppdraget vidare. Om vi så vill kan vi kalla dessa högtider ”den kristna mognadens högtider”.
Lukas berättar i Apostlagärningarna hur lärjungarna står och ser upp mot himlen sedan Jesus försvunnit ur deras åsyn. Säkert är de förvirrade och undrar vad som ska hända. Då kallas de tillbaka till verkligheten genom männen i de vita kläderna: ”Varför står ni och ser mot himlen?” Jag tror att vi ska tolka detta som en uppmaning att inte bara blicka uppåt utan också se på verkligheten omkring dem (”och lär mig att minnas att denna jord, och icke blott himlen, är din”, Sv psalm 183:3).
För mig är den där scenen när Jesus lämnar sina lärjungar sinnebilden för hur vi som kristna ska förhålla oss till vår samtid och vårt samhällsansvar. Tron på den uppståndne tar oss inte ut ur vekligheten, tvärtom är det tron som bär oss i mötet med verkligheten runtomkring oss. Och när vi som kristna ska säga något i samhällsdebatten, t ex i migrationsfrågan eller om klimatet, ska det bottna i påskens händelser, för det är livet, inte döden som har sista ordet.
Och därför fortsätter vi, inte minst nu i påskens och vårens tid, frimodigt att be: Livets Gud, led oss till rättvisa och fred.
/Olle Kristenson
