I ruinerna efter det andra världskriget väcktes tankar om att förhindra nya motsättningar mellan länderna i Europa. Mellan 1945 och 1950 började några statsmän, däribland Robert Schuman, Konrad Adenauer, Alcide de Gasperi och Winston Churchill, arbeta för att övertyga sina landsmän om att det var dags för en ny era. Tanken var att införa en ny organisation i Västeuropa, grundad på gemensamma intressen och avtal som garanterade rättsstatsprincipen och jämlikhet mellan länderna.

Den franske utrikesministern Robert Schuman föreslog den 9 maj 1950 att det skulle inrättas en europeisk kol- och stålgemenskap (EKSG). Nu skulle råmaterial till krig istället förvandlas till verktyg för fred och försoning. Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Västtyskland beslutade sig för att samarbeta om produktionen av kol och stål. Samarbetet innebar dessutom att de som arbetade inom kol- och stålindustrierna kunde arbeta var som helst inom de sex länderna.

Det blev startskottet för ett mer omfattande samarbete. 1958 utvidgades det till att gälla även andra produkter, tjänster och kapital. Samarbetet innebar också en tullunion och fredlig användning av kärnkraft. Hela samarbetet kom nu att kallas för Europeiska gemenskaperna och förkortades EG. Med tiden utökades samarbetet till att även gälla bland annat miljö, jordbruk och transporter.

Läs mer kortfattad information om EU under följande rubriker:

Fördjupat samarbete - fler medlemmar »

Fortsatt utvidgning »

EU:s institutioner »

EU:s beslutsprocess »

Lissabonfördraget »