Klimat och Mellanöstern på en och samma dag

Jag sitter på tåget hem efter en intressant dag på jobbet.

Sveriges kristna råd har haft rådsmöte. Det är det tillfälle då SKRs styrelse (som består av tolv representanter från våra fyra kyrkofamiljer) har en mötesplats till vilken alla medlemskyrkorna är välkomna. Tre gånger om året händer det, och vi möts kring något eller några aktuella teman. Syftet är då inte att besluta något. Istället ordnar vi en mötesplats för goda samtal, ett tillfälle för kyrkorna att rådgöra genom att lyssna till varandras erfarenheter och övertygelser. ”Lära känna varandra på djupet – för att världen ska tro och leva” är en av de formuleringar som vägleder arbetet inom SKR. Det genuina lyssnandet och delandet är centralt för fördjupande av förståelse, kärlek och respekt. För världens skull.

Idag var det utmaningarna för vårt klimat och situationen i Mellanöstern som var våra ämnen. Anders Wijkman utmanade oss med en överblick över den på många sätt alarmerande situationen för vår gemensamma miljö. En viktig poäng var att vi, särskilt i den rikare delen av världen, genom att överutnyttja naturens resurser lånar av framtiden och intecknar möjligheterna för våra barn och barnbarn. Vad kan och vill vi göra? Hur låter vi det påverka våra liv? Och vad är ett gott och hållbart liv? Detta blev bakgrunden för ett samtal kring den skrift om ”Detta vill kyrkorna – om klimat och hållbar utveckling” som är på gång, med planerad release i februari 2013.

På eftermiddagen lyssnade vi till Sune Fahlgren som utifrån sina fyra år som direktor för Bildas studiecenter i Jerusalem introducerade det s k Kairosdokumentet och gav inblickar i situationen i Mellanöstern. Kairos Palestina är en hälsning från en grupp palestinska kristna, ett teologiskt brev till världens kristna, om situationen. Vi fortsatte samtalet kring hur vi lyssnar, hur vi teologiskt resonerar kring det heliga landet och situationen för människorna där, hur vi är solidariska med alla fredsstiftande som med ickevåld som redskap vill förändra en situation som av så många uppfattas som nästan hopplös. Hur får man ihop sitt liv i en sådan miljö? Ändå finns det hopp, ändå talas om tro hopp och kärlek.

Rådsmötet avslutades mycket konkret med ett samtal om situationen i Syrien. En vädjan om stöd uttrycktes från den syrisk-ortodoxa kyrkan, stöd i en situation där läget för människor i Syrien blir alltmer desperat. Man vädjade om förbön och konkret hjälp.

Det kändes som en direkt koppling till Globala veckans tema om flyktingskap och uppmaningen ”Bered plats.” Det är ju förresten bara några veckor till globala veckan 18-25 november. Här kan du läsa mer om det www.globalaveckan.se. Vad tänker ni göra i ditt sammanhang?

Alla dagar på jobbet är inte som den här måndagen. Men frågorna om rättvis fred i världen blir så tydliga en dag när man talar om hur klimatförändringarna särskilt drabbar fattiga och hur den komplexa konflikten i Mellanöstern också handlar om rättvis fördelning av vattentillgångar och mark. Och vi ber: ”Livets Gud, led oss till rättvisa och fred.”

/Björn Cedersjö

Det här inlägget postades i Fred. Bokmärk permalänken.