Hur prövar man kristen tro hos konvertiter?

Så har då frågan blivit aktuell igen. Vem är egentligen kristen och hur bedömer man det? Är det dopet som är avgörande? Är det att man säger sig ha mött Jesus? Är det att man kan besvara ett antal frågor om kristen tro?

I lördags hade Rapport ett reportage om hur kristna konvertiter uppfattar att de inte får en rättvis bedömning av Migrationsverkets utredare. På SVTs webb publicerades en lista med frågor som enligt advokater har ställts i samband med de samtal som hållits i samband med asylprövningen. Vissa frågor är ganska naturliga, andra mycket märkliga. Listan har sedan cirkulerat på Facebook och väckt många reaktioner. Associationer till gammaldags ”husförhör” har gjorts.

Ingen kan naturligtvis veta med säkerhet vad som pågår inom en annan människa. Vem kan med full säkerhet bedöma att en asylsökande person inte säger sig vara kristen bara för att undvika att sändas tillbaka till sitt hemland istället för att få uppehållstillstånd i Sverige? Det är rimligt att en prövning sker av de skäl som en asylsökande uppger. Den avgörande frågan är hur det sker. Hur gör Migrationsverkets utredare en rimlig bedömning i dessa fall?

Frågan är inte ny. Hösten 2012 fick Sveriges kristna råd ett antal rapporter om asylsökande som fick avslag på sin ansökan. De själva och de nya vännerna i församlingarna berättade om märkliga frågor i utredningen, just den typ av kunskapsfrågor som nu diskuteras. I december 2012 mötte SKR ansvariga från Migrationsverket för att diskutera denna problematik.

Det ledde till två saker:
1. Vissa förändringar infördes i Migrationsverkets rättsliga ställningstagande om tro och trovärdighet.
2. Migrationsverket initierade ett antal kurser för sin personal, kurser där SKR inbjöds att medverka. Fyra sådana kurser hölls under hösten 2013. SKR har också sedan dess medverkat i Domstolsverkets årliga kurser kring samma frågor.

De förändringar som gjordes i Migrationsverkets dokument handlade om att kunskapsfrågorna skulle tonas ner till förmån för att man mer skulle lyssna till den asylsökandes egen berättelse om hur personens väg till kristen tro sett ut, vad som är viktigt i tron och varför han eller hon vill fortsätta att vara kristen.

När vi genomfört dessa kurser insåg vi att också vi i kyrkorna har en hemläxa att göra. Det visade sig nämligen att det till Migrationsverket inkommit en hel del intyg, skrivna av präster och pastorer som skulle intyga en asylsökandes kristna tro. Vissa av dessa intyg bedömdes ha ganska låg trovärdighet. De kunde intyga dop och kristen tro hos en asylsökande som pastorn/prästen känt ganska kort tid. Att sådana intyg skrevs gjorde att intygen i stort ifrågasattes.

Med början våren 2015 har SKR inbjudit präster, pastorer, diakoner och volontärer till en kursdag på temat Konvertiter i asylprocessen. Förra torsdagen hölls den tionde kursdagen, denna gång i Sunne, och nya är planerade till kommande höst. Under dessa dagar reflekterar vi kring kristen tro och praxis och delar erfarenheter om hur en församling på ett ansvarigt sätt kan möta och stödja människor som söker – och ofta finner – en kristen tro. Vi ger en grundläggande kunskap över asylprocessens olika steg och erbjuder en analys av vad som enligt Migrationsdomstolarnas avgöranden är viktigt när bedömningen av trovärdigheten i en persons kristna tro ska göras. Vi tar fram några exempel som kursdeltagarna samtalar om. De experter som SKRs arbetsgrupp för migration och integration har deltar och svarar på frågor. Ofta har vi också haft medverkan från en representant från Migrationsverkets juridiska stab. Mellan 30 och 90 personer har deltagit i de olika kursdagarna.

Nu verkar det vara läge för nya samtal med Migrationsverket. För några månader sedan frågade vi dem om det var läge för nya kursdagar med deras personal. Det har under de senaste åren tillkommit många nya handläggare som vi tror skulle behöva fortbildning kring dessa frågor. Svaret var att man för tillfället inte har tid på grund av andra utbildningsbehov och regeringsuppdraget att korta den långa kö av asylsökande som väntar på utredning och beslut. Vi hoppas att det snart ska bli tid för denna önskvärda utbildning. Det är bara att konstatera att ett antal av de handläggare som utreder har ganska lite kunskap om religion och tro och saknar erfarenhet av mötet med människor som kommer från kulturer där religion uppfattas som en del av identiteten snarare än som en privatsak som man kan berätta om eller tiga om.

Jag tycker det är utmärkt med dessa reaktioner som kommer fram. Det är naturligtvis oacceptabelt att prövningen av tro och trovärdighet inte sker på ett rättssäkert och juste sätt. Samtidigt måste det sägas att den som tror att utfrågningen av en asylsökande sker bara med hjälp av den lista av frågor som SVT publicerade har en felaktig uppfattning. Den listan ger enligt journalisten som gjorde reportaget exempel på frågor som hon fått från advokater som biträtt asylsökande. Att man då väljer ut de frågor som sticker ut är kanske självklart? Jag vill verkligen inte försvara dåliga utredningar men jag tycker det blir lite orättvist om bilden ges att Migrationsverket förespråkar och använder denna typ av listor.

Avslutningsvis är det viktigt att påminna sig om att det som ska bedömas är om en person behöver skydd i Sverige. Asyl kan man få om riskerar att utsättas för förföljelse eller hot mot sitt liv i sitt tidigare hemland. Självklart kan man inte förvänta sig att få asyl bara för att man bytt religion. Men det är det förhoppningsvis ingen som tror.

Det allvarliga i situationen är ju att för en del av de asylsökande kan asylprövningen handla om liv eller död. Att kyrkornas folk då tar till orda är lätt att förstå.

Kyrkorna i Sverige, förenade i Sveriges kristna råd, kommer självklart att jobba vidare för en rättssäker asylprocess med utredningar som motsvarar svensk lagstiftning om religions- och övertygelsefrihet och ett värdigt och respektfullt möte med människor. Därför är jag glad för det engagemang som finns hos många aktiva i mötet med asylsökande flyktingar.

Ett gott mottagande av människor i utsatthet och nöd är en del av arbetet för en bättre värld, präglad av Guds kärlek. Därför fortsätter vi att be:
Livets Gud, led oss till rättvisa, fred och mänsklig värdighet”.

/Björn Cedersjö

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det här inlägget postades i Migration/Integration, Okategoriserade. Bokmärk permalänken.
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page