Av Thorvald Källstad

Tanken på ett frikyrkligt forskningsråd väcktes vid en konferens för teologer i de fria samfunden som anordnades av pastorsseminariernas rektorskonvent den 15 april 1982 på Södra Vätterbygdens folkhögskola, Jönköping. (Se mitt föredrag Teologiska framtidsuppgifter för de fria samfunden och deras seminarier, Tro och Liv, nr 4, 1982), Förslaget stöddes av teologkonferensen och gick vidare till Sveriges Frikyrkoråd/SAMRÅD, seminariernas styrelser, samfundsstyrelserna, som alla i stort sett ställde sig positiva.    

På våren 1984 fattade SFR/SAMRÅD ett principbeslut om bildandet av ett frikyrkligt forskningsråd med de tolv samfunden i SFR/SAMRÅD som huvudman och utsåg undertecknad till ordförande. Vid ett samman- träde i Frikyrkorådets lokaler med det 15-tal ledamöter som kallats konstituerades Frikyrkliga forskninsrådet (FRIFO) den 10 september 1984.

Varför ett frikyrkligt forskningsråd?
Skalet till bildandet av ett frikyrkligt forskningsråd hänger samman med den allmänna utvecklingen inom utbildningsområdet i vårt land och därjämte ned förhållandena och utvecklingen inom de fria kristna samfunden.    

Bakom oss har vi 1960-talets utbildningsexplosion med utvecklingen av de olika skolreformerna, Apollo-farkosterna under 60-talet vittnade om en ny tid tekniskt och vetenskapligt. Nya forskningsområden växte fram, inte minst inom medicinens, naturvetenskapens och teknologins områden, manifesterad i dataålderns genombrott. Under reformarbetet höll humanismen och teologin på att förpassas till periferin. Reparationen därav har till viss del ägt rum i samband med grundutbildningens omläggning och forskarutbildningens förnyelse.    

Utöver utbildningsexplosionen har internationaliseringen, den livsåskådningsmässiga pluralismen och den religiösa differentieringer av samhällsmönstret, inte minst genom invandrarkyrkarnas tillkomst, inneburit utmaningar gentemot kyrkorna och deras utbildningsprogram. Utom sina folkhögskolor har frikyrkorna sina teologiska seminarier, men dessa sistnämnda är helt inriktade på praktisk pastorsutbildning och utrymme för forskning finns egentligen inte.    

Frikyrkorna har en 100-årig historia bakom sig, och Forskningsuppgifterna anmäler sig. En tidigare anti-intellektuell skepsis gentemot akademisk utbildning och forskning har — om inte helt fått ge vika för en mer positiv inställning till vetenskaplighet vad gäller begreppsbildning, argumentation och metod.    

Samtidigt verkar det nu som om samhällets forskningsresurser krymper på grund av ett alltmer kärvt ekonomiskt läge. Frågan om privatfinansiering, uppdragsforskning som bekostas av samhällsinstitutioner och näringsliv, forskningsbidrag från enskilda och från stiftelser blir då mer aktuell. I den situationen passar FRIFO in.

Instruktion för FRIFO
En instruktion finns utarbetad av FRIFO och antagen den 14 januari 1985 samt reviderad 4 februari 2005. Där heter det bl.a. att FRIFO har till uppgift att främja och stödja forskning inom områden, som bedöms angelägna för kyrka och samhälle i dag. Rådet skall också verka för att samla in och sprida information om forskning och samverka med olika organ inom forskningens område.     

Instruktion för FRIFO. Läs mer...

Särskilt skall det åligga FRIFO att inventera vilka forskningsbehov, som är angelägna inom olika teologiska, humanistiska, samhälls- och naturvetenskapliga områden och stimulera sådan forskning bl.a. genom konferenser och seminarier; medverka till att uppdragsforskning förverkligas; fördela medel som ställs till förfogande, följa och granska den forskning som man beviljat medel till, ha kontakt med samfundens centrala och lokala arkiv och främja publicering av vetenskapliga resultat.     

Vi förutsätter som självklart att samverkan äger rum med de kristna samfunden, inte minst tänker vi på Svenska kyrkan, universiter och högskolor, andra forskningsråd och kulturinstitut.

Forskningssfond
En särskild forskningsfond har tillskapats, och förskrifter för fonden har antagits. Medel tillförs fonden genom bidrag och donationer. Avkastningen disponeras av FRIFO för att stödja forskning genom konferenser, stipendier, tryckningsbidrag eller särskilda projekt. Fonden förvaltas av Sveriges Frikyrkoråd.    

Som grundplåt till fonden har Sveriges Frikyrkoråd, Diakonia och Ansvar bidragit med 25 000 kr. vardera.    

Ett särskilt glädjande tecken på uppskattning och förståelse för det nybildade frikyrkliga forskningsrådet gavs oss, när vi fick kännedom om innehållet i makarna Ingrid och Fritiof Wikströms testamentsförordnande. Förre bibliotekarien vid Stadsbiblioteket i Stockholm, Fritiof Wikström, avled den 9 december 1984, 84 år gammal. Enligt stadgarna för Stiftelsen C.E. Wikströms Minne skall en av de tre ledamöterna i styrelsen vara en representant för FRIFO. Stiftelsen konstituerades den 3 juni 1985 med undertecknad som ordförande. Avkastningen av stiftelsens förmögenhet — som efter försäljning av fastigheter etc — torde vara mellan 3-4 milj. kr. skall bl.a, användas till stipendier till studerande och forskare som i första hand kommer från någon frikyrka, vidare bl.a. till tryckning av vetenskapliga arbeten. Att makarna Wikström på detta sätt särskilt visat förtroende för FRIFO känner vi utomordentligt stimulerande. På rekommendation av FRIFO kan här medel delas ut just för sådana syften som är FRIFO:s.

Forskningskonferensens tematiska bredd
Relativt tidigt väcktes inom FRIFO förslaget om en forskningskonferens. Den skulle ha karaktären av en inventeringskonferens, alltså en första ansats till att inventera vilka forskningsområden som är aktuella främst ur frikyrklig synpunkt och uppmuntra till forskning om frågor som är angelägna för kyrkor, samhälle och kristen tro.    

Forskningskonferensen den 15 november 1985 utmärks av dess tematiska bredd. Här är inte bara det teologiska forskningsområdet upptaget utan också humaniora, natutvetensksp, medicin och samhällsvetenskap. Bakom denna uppläggning ligger en syn, ett livsperspektiv: forskning som bedrivs av personer med frikyrklig anknytning skall beröra livet som totalitet.    

En huvudpunkt i FRIFO:s programuppläggning är att frikyrklig forskning skall gälla livet som helhet. Vi får passa oss för att göra religionen eller teologin — eller framhetslivet — till en sektor av livet. Som grund vill vi ha en skapelse- och frälsnings- teologisk uppfattning som inkluderar livets totalitet, darför att vi tror att Gud är det totala livets Herre, upprätthållare och förnyare.    

Den uppmarksamme iakttagaren observerar då att det i alla fall finns områden av livet, forskningsområden, som inte är representerade i programmet: ekonomi, teknik, juridik, agrikulturella frågor, musik och konst. Att dessa områden saknas beror inte på att de betraktas som sekundära. Det har varit praktiskt taget omöjligt att i denna första konferens omspänna allt. Vi har denna gång valt att koncentrera oss på vissa områden.

Den helhetssyn vi företräder rymmer den principiella inställningen att frikyrkliga forskare inte endast sysslar med teologi och religionsvetenskap. Det är angeläget för oss att vår kristendomstolkning konfronteras med frågor om människan, människan i samhället, i skapelsen, i naturen, i kyrkan, i Guds värld. Vi står i relation till livet och mänskligheten som helhet, till såväl den fysiska som den andliga miljön. Då aktualiseras vårt ansvar och vårt förvaltarskap av såväl det materiella som det psykiska och andliga.

Religionsvetenskap
De forskningsuppgifter som aktualiserats under det senaste året genom privata initiativ eller i samband med konferenser av olika slag rör sig dock mest inom det religionsvetenskapliga faltet.    

Det har gällt kyrkohistoriska uppgifter, t.ex. baptismens historia i vårt land, som David Lagergren redan tagit itu med. Det gäller den frikyrkliga studentrörelsens (FKS) historia. Vidare frikyrkan och demokratiseringsprocessen, inte bara frikyrkornas bidrag till demokratiseringen av samhällslivet utan demokratins utvecklig inom trossamfunden. Har föreligger en uppgift som ännu är obearbetad, men en vägledande forskningsskiss har dragits upp av Olof Wennås.    

Vidare har vi behovet av ekumenikforskning, Genom Humanistisk-Samhällsvetenskapliga forskningsrådet har medel ställts till förfogande för undersökning av den lokala ekumenikens utveckling. Den har pågått några år i samarbete mellan Teologiska Fakulteten i Uppsala och Svenska Ekumeniska Nämnden. Resultaten framläggs inom kort av Sven-Erik Brodd och Karl Geyer. Men här återstår en hel del vad beträffar frågor om kontextualisation, varför man en gång intog ståndpunkter som man gjorde och dessas relevans i dag, vidare receptionsforskning, d.v.s. hur man tillgodogör sig resultat av dialoger och hur man tar emot och realiserar ekumeniska uttalanden.    

Ett område som man visat ett nyvaknat intresse för är Pingströrelsen, likaså det nya intresset för Sven Lidman, manifesterat i Carl-Erik Brattemos bok om Lidmans livsuppgörelse samt ett Lidmansymposium i Uppsala nyligen. Här kan också nämnas önskvärd forskning om Lewi Pethrus' teologi, hans församlings- och samhällssyn. Även Frank Mangs' teologi och evangelisationssyn har nämnts som ett obearbetat och intressant område.    

Vid teologkonferensen i Lundsbrunn den 10-12 april 1985 uttalade man sig för att teologiska arbetsgrupper borde fördjupa sig i frågor om barnen och församlingen, barnarbetets teologi ach metodik, teologisk bearbetning av frågan om barnet och gudsbilden. Vidare föreslog man att religionspedagogiska frågor om undervisningens innehåll och metodik togs upp till granskning.    

Andra forskningsområden ar relationen till olika aktuella teologier och livsåskådningar, inte minst sådana som är influerade av andra religioner och livstolkningar. Existentiella frågor om fred, miljö, internationell rättvisa ach medicinskt-etiska frågor ropar på forskningsinsatser.    

Vid FRIFO:s första forskningskonferens kommer delar av den totala livsverkligheten att belysas. Vår avsikt är att inventera pågående och önskvärd forskning, att finna aktuella projektidéer och ge röst åt våra förväntningar på Frikyrkliga forskningsrådet: och dess arbete i framtiden.