Inför dop hamnar jag ofta i samtal om ondskans realitet med föräldrarna. I samband med befrielsebönen kommer frågan ibland starkt, ibland mer trevande: Hur kan detta lilla barn behöva befrias från mörkrets och ondskans makt, han/hon har ju inte gjort någon något ont?!
 
Nej, svarar jag. Det har han/hon inte. Men verkligheten ser ju ut sån. Att det jag gör påverkar människor både här och nu, men också långt bortom mitt livsrum och min livslängd. Och mitt liv påverkas av det som andra människor gör och har gjort, inte bara nu utan också för länge, länge sedan. Befrielsebönen är en bön om att slippa drabbas av ont och att slippa drabba andra av ont. "Gud, du som ensam räddar från allt ont, befria NN från mörkrets makt..."
 
Jag tänker på dessa ord när jag läser Charta Oecumenicas sjunde avsnitt. Det är inte bara ett tungt åtagande att vara med och forma ett Europa som präglas av fred, rättvisa, frihet, tolerans, delaktighet och solidaritet. Det är också en möjlighet, en möjlighet att vara medskapare till en lite bättre värld! Och den möjligheten bär jag på. Det jag gör påverkar andra. Det jag säger har betydelse, på gott och ont. Utmaningen är att, med Guds hjälp, göra det på gott.
 
Så hur kan jag låta mitt liv, mina handlingar och val präglas av just fred, rättvisa, frihet, tolerans, delaktighet och solidaritet? Vad behöver jag jobba med själv för att nå dit? Är jag beredd att förlåta och ha barmhärtighet i allt?

Jenny Sjögreen

____________________________            

7 Att delta i formandet av Europa
Århundradena igenom har det utvecklats ett Europa, som religiöst och
kulturellt varit övervägande kristet präglat. Samtidigt har kristnas svek
och misslyckanden förorsakat mycket lidande och ofärd såväl i Europa
som utöver dess gränser. Vi bekänner vårt medansvar i denna skuld och
ber Gud och människor om förlåtelse.

Vår tro hjälper oss att lära av det förgångna. Den hjälper oss också
att arbeta för att den kristna tron och nästankärleken skall sprida hopp
inom moral och etik, inom bildning och kultur och inom politiskt och
ekonomiskt liv i Europa och i hela världen.

Kyrkorna stöder ett enande av den europeiska kontinenten. Utan
gemensamma värden är det inte möjligt att nå en hållbar enhet. Vi är
övertygade om att kristendomens andliga arv är en inspirerande kraft,
som berikar Europa. På grundvalen av vår kristna tro vill vi verka för
ett humant och socialt Europa, där mänskliga rättigheter och grundvärden
som fred, rättvisa, frihet, tolerans, delaktighet och solidaritet
göres gällande. Vi betonar vördnaden för livet, äktenskapets och familjens
betydelse, ett prioriterat ansvar för de fattiga, beredskap att förlåta
och i allt - barmhärtighet.

Som kyrkor och som internationella gemenskaper måste vi bemöta
faran att Europa utvecklas till ett integrerat Väst och ett splittrat
Öst. Också Nord-Syddelningen inom Europa måste beaktas. Samtidigt
måste varje form av "eurocentrism" undvikas och Europas ansvar
gentemot hela mänskligheten stärkas, särskilt vad gäller de fattiga i hela
världen.

Vi förbinder oss
— att överlägga med varandra om målen för vårt sociala ansvarstagande
och dess innehåll, och att så långt som möjligt gemensamt
hävda kyrkornas angelägenheter och visioner gentemot de sekulära
europeiska institutionerna,
— att värna de grundläggande värdena mot alla angrepp,
— att stå emot varje försök att missbruka religion och kyrka för etniska
eller nationalistiska ändamål.